Köp presentkort på bio här – alltid rätt julklapp!

Fest och själaglädje i Coco

onsdag 17 jan 2018
  • Lars Wallin
Fest och själaglädje i Coco

De som har lämnat livet på jorden finns alltid kvar hos dem som minns dem. I alla tider och kulturer har man ordnat fest för de döda.

I den tecknade familjefilmen Coco hamnar Miguel på andra sidan gränsen mellan levande och döda. De två världarna har ett så starkt band emellan sig att de visar sig kunna påverka varandra. Men övergången mellan dem är helt öppen bara under en kort period och tiden rusar iväg.

När vänner och familjemedlemmar försvinner ut vårt liv lämnar de ett tomrum i tillvaron och vi känner sorg över förlusten. Men efter en tid kommer minnet av dem att bestå av de ljusa stunder och de fina sidor vi upplevt med och hos dem. I så gott som alla kulturer har man sökt tröst och råd hos de som levt före oss. Och över hela världen har man någon högtid då man firar tillsammans med de döda.

Hos oss i Sverige har Allhelgona fått konkurrens främst av den keltiska högtiden Halloween, men även av mexikanska Día de Muertos, som med sin färgsprakande, folkliga och livsbejakande form fungerar bra som gemensamt men exotisk festtema.

De dödas dag har rötter både i den katolska högtiden Alla själars dag och tusenåriga aztekiska traditioner att tända ljus på anfädernas gravar (Alumbrada) och att festa till dödsgudinnans ära. Ursprungligen i en månad! Den högtidsmix som allt detta givit upphov till var från början en lokal företeelse i södra Mexiko, men har sedan dess upphöjts till mexikansk nationalhögtid och, får man förmoda, genom mexikanska utvandrare i USA gjort segertåg över världen.

Den främsta symbolen för högtiden är La Calavera Catrina, en finklädd skelettdam med hatt och smycken. Från början en satirisk bild av José Guadalope Posada, som gjorde sig lustig över mexikaner som försökte anamma stilen hos europeiska aristokrater på 1910-talet, men med tiden har söndagsfina skelett blivit synonymt med firandet av de dödas dag. Och med dessa fina herrar och damer blir umgänget med de döda odramatiskt och bra mycket trevligare än alla gamla skräckversioner i västerländsk tradition. Leve de döda!