Fem snackisar från Berlins filmfestival

Animerade hundar, drabbande terrorskildringar och hudnära MeToo-berättelser – på årets filmfestival i Berlin kunde man hitta det mesta. Här är fem filmer som blev stora snackisar på årets festival.

Isle of Dogs
Wes Andersons stop motion-animerade film om hundar som förpassas till en ö av sopor i ett futuristiskt Japan var en stor snackis redan innan festivalen drog igång. Den erkände auteuren öppnade festivalen med den kanske mest kommersiella filmen på årets upplaga av Berlinalen – men det är sannerligen inget som sänker kredibiliteten för filmen. Såväl presskåren som publiken tycktes älska filmen och lovorden var många. Att Anderson själv tog hem regipriset när det var dags för prisutdelning på festivalen talade sitt tydliga språk – det här är en av årets bästa filmer och något att definitivt se fram emot.

Toppen av ingenting
En annan film som väckte känslor var det svenska tävlingsbidraget av Måns Månsson och Axel Petersén. Under den första visningen av filmen valde flertalet av journalisterna på plats att lämna salongen under filmens gång och när eftertexterna började rulla hördes även en del missnöjda burop. Somliga verkade uppskatta regiduons berättelse om de mörkaste delarna av den svenska bostadsmarknaden – men de flesta tycktes vara av uppfattningen att det var plågsamt frustrerande skildring. Inget pris blev det heller till filmen på prisutdelningen – även om den lyckades skapa en del rubriker ändå.

Touch Me Not
Pris blev det istället till den rumänska experimentfilmen ”Touch Me Not” som belönades med den ärofyllda Guldbjörnen för bästa film. Varken kritikerkåren eller regissören själv – långfilmsdebutanten Adina Pintilie – verkade förstå att filmen faktiskt vann festivalens finaste pris, men denna självutlämnande och nakna film som utforskar intimitetens gränser och våra tankar om skönhetsideal verkade falla juryn helt i smaken.

Utøya 22. juli
Festivalens – och kanske till och med årets – mest fängslande och omskakande film var skildringen av det fruktansvärda terrordådet i Norge den 22 juli 2011. Regissören Erik Poppe har återskapat massakern utförd av högerextremisten Anders Behring Breivik minutiöst och låter åskådaren följa med i de hemska händelserna i en enda tagning. En svårsmält och tung upplevelse som väckte starka känslor på årets festival – inte så konstigt då händelsen fortfarande finns färsk i minnet och att vi nästan dagligen påminns om liknande extremistiska dåd.

Profile
En annan film som tangerade vår samtid på ett oerhört träffande sätt var Timur Bekmambetovs ”Profile”. Baserad på journalisten Anna Erelles egna upplevelser förtäljer den historien hur hon skapar en falsk profil på nätet för att ta kontakt med IS-anhängare för att undersöka terrororganisationens rekrytering av unga västerländska kvinnor. Bekmambetovs tvist i det hela är att låta hela filmen utspela sig på en datorskärm – full av Skype-samtal, chattkonversationer och researchsurfande. En oerhört fascinerande och fängslande filmupplevelse som är smått unik av sitt slag.