Ett stycke filmhistoria: Suspiria: Flykten från helvetet

Fira Halloween med en riktig skräckfilmsklassiker - Suspiria: Flykten från helvetet.

1977 var italienska regissören Dario Argento redan på god väg att skriva in sig i filmhistorien med tidigare thrillers i giallogenren. Giallo (gul på italienska) var benämningen på thrillers med inslag av skräck och våld, och själva namnet kom från omslagsfärgen på italienska pocketdeckare, som var gul.

Med Suspiria: Flykten från helvetet (1977) skapade Dario Argento ett stilbildande mästerverk inom skräckfilmen, värt att upplevas på bioduken igen.
Suspiria bygger både på verkliga händelser och mytologiska historier och sagor. Filmens huvudkaraktär, Suzy Bannion, anländer till prestigefulla ballettskolanTanz Dance sent en kväll, mitt under ett kraftigt åskoväder. Mycket snart inser Suzy att något är fel och tiden på akademien blir en övernaturlig mardröm kantad av en rad mystiska mord.

Dario Argento var sedan barndomen fascinerad av Disneys Snövit och sökte i Suspiria att återskapa sagans färgsättning och ett slags drömlikt uttryck genom att låta filmen behandlas med Technicolor. Det svarta är helt enkelt mycket svart, och blodet är mycket rött, vilket var stilbildande för sin tid. För att förstärka den psykologiska skräcken samarbetade Dario Argento med progressiva rockbandet Goblin. Enligt Dario Argento själv är soundtracket till Suspiria det bästa som någonsin gjorts till hans filmer.
– Filmen är väldigt speciell, och det behövdes något dominant som Goblins musik för att förstärka filmens uttryck, menar Dario Argento.

Dario Argento gör en cameo-roll i den inledande mordscenen, kan du gissa vem han är?

Se Suspiria: Flykten från helvetet, visas endast 31 oktober. Happy Halloween!

Caroline Swartling, redaktör