En stjärna har slocknat

"The light that burns twice as bright burns half as long, and you have burned so very, very brightly ..."

Rutger Hauer, mest känd för sin roll som mänsklig klon i klassikern Blade Runner, har gått bort efter en kort tids sjukdom.

Vissa stjärnor brinner med en starkare låga och drar alltid blickarna till sig. Skådespelaren Rutger Hauer hade en kvalité att, oavsett vilken roll han spelade, vara intressant så fort han hamnade i bild.

Framför allt kommer han vara ihågkommen som ikon inom action, scifi och fantasy, men han kunde spela "allt från romantiska huvudroller, till actionhjältar och lömska skurkar". Rutger Hauer sade själv att han inte brydde sig om ifall hans karaktärer var onda eller goda, så länge de hade något utöver det vanliga. Oavsett vilken roll han spelade var det just detta som Rutger Hauer bidrog med: något utöver det vanliga. Det var omöjligt att inte gilla ens hans mest ondsinta gestaltningar. Hans medverkan kunde ibland, åtminstone så länge han var i bild, lyfta en tveksam film ur sophögen.

Förutom det karakteristiska sneda leendet, den isblå och genomträngande blicken, hade han en förmåga att gripa tag i åskådaren och ge sina karaktärer en tidvis skräckinjagande blandning av styrka och svaghet, omsorg och hänsynslöshet, konsekvens och oförutsägbarhet.

Rutger Hauers första roll var som en utstött riddare i en holländsk tv-serie regisserad av Hauers landsman Paul "Robocop" Verhoeven. När de båda vännernas filmkarriär tog fart spelade Hauer ofta med i Verhoevens filmer och snart tog båda klivet över pölen och en filmkarriär i Hollywood.

Trots att Rutger Hauer gjort många minnesvärda framträdanden – över hundra roller – är det en av hans tidigaste gestaltningar som gjort ett stort avtryck i popkulturen: den som androiden Roy Batty i Ridley Scotts "Blade Runner" från 1982. Batty är den självklara ledaren för ett gäng deserterande mänskliga robotar, han är muskeln och hjärnan som är överlägsen sina mänskliga förföljare. Men när allt kommer omkring är hans enda mål att ge sig och sina vänner möjligheten till ett värdigt liv. Till slut hinner tiden ikapp honom, han accepterar sitt öde och förlåter dem som gjort hans liv till ett helvete.

Slutscenen, där han ser tillbaka på sitt liv, blev en klassiker, inte minst på grund av den improviserade detalj som Rutger Hauer lade till:

"I've seen things you people wouldn't believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I watched C-beams glitter in the dark near the Tannhauser gate. All those moments will be lost in time.

Like tears in rain.

Time to die."

Rutger Hauer blev 75 år.