En bioupplevelse med fläkt från kontintenten

Med intrycken från ungdomsresorna till Italien i gott minne gestaltade Gunnar Asplund SF Bios allra vackraste biograf Skandia, då Skandia-Teatern.

Skandia-teatern planerades som premiärbiograf för Filmaktiebolaget Skandia redan 1918 och efter några turer med sammanslagningar av filmbolag och byte av arkitekt landade det prestigefyllda uppdraget till sist på Gunnar Asplund, som samtidigt var involverad i uppförandet av Stockholms Stadsbibliotek.

Gunnar Asplund arbetade i 1920-talsklassicismens formspråk med många motiv hämtade från klassisk arkitektur i Italien och Grekland. Som ung hade Gunnar Asplund rest i Italien och tagit starkt intryck av de om kvällen upplysta piazzorna där han upplevde ”himlen som ett valv”. Detta sinnesintryck tog han med sig hem och återskapade i salongen i Skandia-Teatern. Biografen, som var och fortfarande är, en singelbiograf, fick den pampigaste salong man kunde tänka sig. Med hjälp av höjd och rymd lät Gunnar Asplund rama in salongen med ett valv målat i mörk blå kulör, upplyst av mjukt lysande globlampor likt stjärnor.

Själva salongsinredningen gick i ljusröda nyanser med stolar klädda i röd plysch och balkongernas skyddsräcke dekorerades med slingrande girlander. Eftersom biografen var en stumfilmsbiograf utrustades biografen med en orgel som placerades längst fram. Orgeln kunde också hämta ljudeffekter som passade till filmens handling. Här satt en organist i vit smoking och alltsammans kunde sakta höjas ur golvet. Själva filmduken ramades in av röda draperier, alla textila utsmyckningar hade komponerats av Alf Munthe och Hilding Linnqvist. På varsin sida om scen står Ivar Johnssons förgyllda träskulpturer Adam och Eva och i taket hänger ännu en figurin i fjärrorgelbasun, av Gunnar Torhamn.

Salongsdörrarna till logerna är utformade som små husfasader med listverk och kolonner i guld på målade ytor i svart och rött, inspiration från Pompeji. Trappuppgången är prydd med takmålningar av Leander Engström och entrén utsmyckad med nymfer och sirener.
Skandia-Teatern invigdes med pompa och ståt 19 september 1923 och är en av Sveriges vackraste och bästa bevarade biografer från denna tid. Den konstnärliga utsmyckningen och omsorgen om varenda detalj och kvalitet i hantverket ger en bioupplevelse utöver det vanliga. Här är salongen minst lika stor källa till njutning som filmen.

Caroline Swartling, Digital redaktör