Emilia Clarke hittar julkänslan i ”Last Christmas”

En ny julklassiker är här! Inför den romantiska komedin ”Last Christmas” träffade vi huvudrollsinnehavaren Emilia Clarke.

”Game of Thrones”-stjärnan Emilia Clarke har lämnat King’s Landing mot ett juligt London, och får äntligen visa sina roliga sidor i ”Last Christmas”.

Filmen följer Kate, som säljer krimskrams i en käck julbutik och försöker få rätsida på sitt liv. Hon bor på vänners soffor, festar hårt och undviker både sin mamma och allt ansvar. Men när charmige Tom dyker upp utanför hennes jobb och stjäl hennes hjärta, ska allting förändras.

Så börjar en kärlekshistoria med mycket skratt, charm och överraskningar - för att inte tala om julstämning i massor och fantastiskt soundtrack. En klar ny favorit för alla som älskade ”Love Actually”.

Filmstaden träffade Emilia Clarke i New York för att fråga om hur rolig hon är privat, och varför hon dras till rollfigurer med brister.

”Last Christmas” kretsar kring George Michaels låtar. Vad har hans musik betytt för dig?

– När man är brittisk kan man inte undgå hans musik. Då är George Michaels låtar soundtracket till hela ens liv. Det finns en låt för varje ögonblick i livet. Han skriver de mest perfekta popsångerna. Men det är först efter hans död som vi verkligen har insett budskapet bakom hans ord. Texterna är så känslosamma, och förkrossande vackra. Jag har alltid älskat honom.

Dina motspelare väntade sig att du skulle vara mycket mer allvarlig, med tanke på Khaleesi i ”Game of Thrones”. Är den här rollen mer lik dig?

– Jag har jobbat med ”Game of Thrones” i tio år, men det här är faktiskt mycket mera jag. Jag spenderade hela min barndom med att försöka få andra att skratta.

Hur känns det att äntligen få sprida sina vingar efter ”Game of Thrones”?

– Jag spelade faktiskt in filmer mellan varje säsong, så jag har aldrig känt att jag inte hade det alternativet. Exempelvis var ”Livet efter dig” ganska rolig. Så jag har alltid försökt att bredda mig för att inte fastna i ett fack. Jag såg till att utvecklas som skådespelare, och testa på olika saker.

Du spelar en så härlig karaktär, vad gillar du hos Kate?

– Jag gillar att hon är stökig. Jag gillar att hon är rolig. Och att hon bryr sig om andra, även om det döljs bakom mycket självförakt i början av filmen. Men hon älskar att ha kul - och det älskar jag! Emma Thompson (filmens manusförfattare) skriver bara kvinnliga karaktärer som är nyanserade, komplexa, komplicerade och mänskliga. Kate har brister, som vi alla!

– Jag känner mig klar med Hollywoods perfekta bilder av kvinnor, det är jävligt irriterande. För så ser det inte ut i verkliga livet. Visst, det är bra med förebilder på film, folk att se upp till, men det börjar bli löjligt. Jag vill se mer människor som speglar oss, så att vi kan lämna bion och känna oss lite bättre själva.

Är det så att filmindustrin har utvecklats? Eller kunde den här karaktären ha visats för tio år sen?

– Det har förändrats dramatiskt under mina år i branschen. Vi hade tidigare kanske kunnat se henne i en independentfilm. Men att Universal backar filmen och verkligen tror på den, det säger mycket. Inte bara om oss som publik utan också vad producenterna i Hollywood är villiga att lägga pengar på. De vet vad folk vill se. Ju bättre de här filmerna går, ju mer älskade de blir, desto fler sådana filmer får vi se. Så vi hoppas folk ska se den!

”Last Christmas” påminner oss om att ibland måste man titta upp för att upptäcka något nytt. Vad upptäckte du om dig själv under arbetet med filmen?

– Jag upptäckte hur mycket jag älskar Emma Thompson! Och jag är redan en ganska optimistisk person, men filmen lät mig ännu mer hitta glädjen och lyckan. Det kan vara den bästa inspelningen jag någonsin varit på. Alla var helt underbara och glada. Tack vare filmen kunde jag inse hur mycket jag har i livet.

”Last Christmas” går nu på bio.