Köp presentkort på bio här – alltid rätt julklapp!

Downsizing: Humor som kontrast och kontrast som humor

torsdag 18 jan 2018
  • Lars Wallin
Downsizing: Humor som kontrast och kontrast som humor

Att försöka göra problemen mindre kan få stora konsekvenser. Filmen Downsizing visar komiken i att tänka fel.

Finns det något som är så allvarligt att man inte kan skoja om det? Eller är det så att vi måste skratta åt eländet för att inte tyngas av allvaret? Utgångspunkten för Downsizing är hotet från resurser som inte längre räcker för jordens befolkning. Eller så kan man se det som att det handlar människan inte längre känner sig hemma i en stor och alltmer obegriplig värld. Resursfrågan och kontorsslaven Paul Safraneks längtan bort från vardagsslitet får båda sin drastiska lösning i en galen vetenskapsmans fantasier, som omedelbart leder till skräckinjagande och oåterkalleliga konsekvenser för den lilla människan.

Tycker du att förutsättningarna för komedi ser dystra ut? Tänk då på att vi alltid skrattat åt det som är hopplöst, missriktat och utan vettiga proportioner. Humorn bor i ett gränsland mellan allvar och lek.

Humorns fysiologi

Det kan verka lustigt att fråga vad som är roligt. Man kanske kan hålla sig för skratt åt alla allvarliga försök att förklara komikens uppbyggnad, ingen blir väl festens mittpunkt genom att förklara andras skämt. Finns det ens någon vits i att förstå vad vi skrattar åt? Kanske inte. Men kanske kan vi förstå allvaret bakom skämten genom att se hur vi vänder perspektiven.

Människan har alltid försökt att göra världen begriplig med lekfulla ordvändningar. Kontrasten mellan saker som inte hör ihop, liknande uttryck med helt motstridiga betydelser, saker som befinner sig på fel plats, som är omåttligt överdrivna eller orimligt nedtonade, allt det blir skrattretande.

Skräck, det är roligt! När vi lever oss in i en situation som skulle få oss att skämmas, bli otröstliga eller skräckslagna, så kan vi skratta lättade åt att verkligheten är tryggare än fantasin.

Saker som har fel storlek är en av kännetecknen för komik, enligt Rowan Atkinson. Det som är jättestort eller pyttelitet för sammanhanget har en inbyggd fnissfaktor med möjlighet till gapflabb.

Författaren och kemidoktorn Isaac Asimov formulerade inte bara Robotikens tre lagar (för humorns skull grovt åsidosatt av bland andra Futuramas Bender och Star Wars' K-2SO), utan förklarade även att antiklimax är "humorns hjärta". Kanske kan den norske forskaren i Downsizing, spelad av vår egen Rolf Lassgård, relatera till vad vi i Sverige kallar västgötaklimax, det vill säga att bygga upp en förväntan och sedan punktera den enligt principen "upp som en sol, ner som en pannkaka".

Fokus på det oväsentliga

Vad är det då som är roligt i Downsizing med Paul Safraneks ångestladdade livsval? Vad sägs om vansinnet i att fokusera på helt fel sak och välja en lösning som inte egentligen tar tag i det egentliga problemet, utan bara försöker förminska ens egen roll i en situation som man själv varit med att skapa? Den ogenomtänkta lockelsen i en obegränsad tillvaro blir omåttligt rolig.