Die Hard - den odödliga julklassikern är tillbaka på bio

En av världens mest älskade actionfilmer har nypremiär på Filmstaden. Men hur kommer det sig att "Die Hard" har blivit så pass ikonisk? Och kan den verkligen ses som en julfilm?

Jul och film går hand i hand för många av oss. Det handlar om traditioner och den där speciella, nostalgiska känslan som bara ens favoritfilm kan väcka. För många är det inte riktigt jul förrän terrorister tar gisslan på Nakatomi Plazas julfest och John McClane svarar med ett ”Yippie-ki-yay!” Men hur kommer det sig att actionfilmen från 1988 överhuvudtaget har blivit så här ikonisk?

Kanske beror filmens status på den enkla men spännande storyn, som satte mallen för många actionfilmer sedan dess. Efter ett helt 80-tal av bombastiska djungelfighter med Arnold och Stallone i spetsen, var det modigt av ”Die Hard”-regissören John McTiernan att begränsa handlingen till några få våningar i en skyskrapa. En hel del filmer har försökt kopiera succén sedan dess, och filmens influenser märks i allt från ”Under belägring” (1992) till sommarens actionäventyr ”Skyscraper” med Dwayne Johnson.

Säkert handlar det också om filmens ”bad guy”, Hans Gruber, som blivit en favoritskurk för många. Den elegant kostymklädde tysken stormar Nakatomi Plaza med en välbeväpnad armé och en noga uttänkt plan. Det är alltid roligt att hålla på de onda, speciellt när de kommer väl förberedda och intelligenta - Alan Rickman spelar Gruber som en iskall men ändå karismatisk affärsman snarare än terrorist. Han hade dock inte räknat med att en ensam snut skulle sabba allt…

För tveklöst är också hjälten John McClane en stor anledning till filmens succé. I en tid då muskelgrabbar dominerade på bio var McClane en vanlig snubbe, en julledig polis med jetlag och en bitter avsky mot Los Angeles. Han är inte ens särskilt trevlig, och visar sig dessutom vara flygrädd redan i filmens första scen. Allt det gör dock McClane mer mänsklig, och därför också lätt för publiken att identifiera sig med. McClane är inte den typiske actionhjälten, utan han tvingas ta sig an en hel hord av tyska terrorister - ensam, barfota och betydligt underbeväpnad. En riktig underdog på ett omöjligt uppdrag.

Frågan är om hjälten hade fungerat lika bra utan den värme och humor som Bruce Willis bidrog med? Flera andra skådespelare erbjöds rollen, men tackade nej - förste kandidat var den 72-årige Frank Sinatra!

Vad många inte känner till är att ”Die Hard” bygger på en bok, ”Nothing Lasts Forever”, av Roderick Thorp. Handlingen är för övrigt inspirerad av en dröm han hade efter att ha sett katastroffilmen ”Skyskrapan brinner” - på tal om hur Hollywoodfilmer lånar av varandra. Thorp hade tidigare skrivit romanen ”The Detective” om privatdeckaren Joe Leland, och satte samma rollfigur i huvudrollen. Sinatra hade spelat Leland i filmen ”Detektiven” (1968), så tanken att den gamle filmstjärnan, sångaren och underhållaren skulle återvända som pensionerad polis i huvudrollen.

Istället skrev man om rollen för en yngre snut, en tuffing med glimten i ögat och skön attityd, och erbjöd den till nykomlingen Bruce Willis. Han var redan populär för sin kaxiga roll i tv-serien ”Par i brott”, och fick nu också sitt stora genombrott på bioduken. Samt ett rekordgage för den tiden: 5 miljoner dollar.

Han var värd vartenda öre. ”Die Hard” blev en av de stora biosuccéerna år 1988, och uppföljaren lät inte vänta på sig. John McClane fick försvara en flygplats i ”Die Hard 2” (1990), sedan hela New York i ”Die Hard - Hämningslöst” (1995). Under tiden blev Bruce Willis en av våra största filmstjärnor inom både action och komedi. Filmer som ”Pulp Fiction”, ”Det femte elementet” och ”Armageddon” gjorde honom till en av våra största filmstjärnor.

Det skulle dröja ända till år 2007 innan nästa uppföljare, ”Die Hard 4.0”, med cyberterrorism i fokus. Och i ”A Good Day to Die Hard” (2013) åkte han till Moskva. Plötsligt hade John McClane också en actionhjälte till son.

Samtliga filmer har blivit framgångsrika på bio, men fansen känner också att ”Die Hard”-serien tappat något av det där speciella som första filmen hade. Med åren blev actionscenerna större och McClane tröttare. Lustigt - ”Die Hard” är filmen som inspirerat så många bra actionfilmer, men de egna uppföljarna lyckades aldrig nå upp till samma nivå.

”Die Hard” är verkligen en filmserie som aldrig dör, och den fantastiska originalfilmen har inte minskat i popularitet ens efter 30 år. Något mer överraskande är kanske hur filmen ses som en julklassiker för många. Och varför inte? Den utspelar sig i december, på en julfest, och erbjuder ett kul och actionpackat alternativ till de mer sockersöta julkomedierna.

Är ”Die Hard” verkligen en julfilm? Fansen har varit oeniga, men det har inte hindrat ”Die Hard” från att flera gånger bli framröstad som en av de bästa julfilmerna. Manusförfattarna påstår att det ÄR en julfilm. Bruce Willis själv håller inte med. Diverse undersökningar har gjorts bland filmälskare och alltid med olika resultat. Klart är iallafall att en bättre julklapp kan en actionälskare inte få. Nu 30 år efter premiären är ”Die Hard” tillbaka på bio, så missa inte en av 80-talets stora filmklassiker på stor duk. Ho-ho-ho!

Klassiker-filmen har nypremiär 30 november. Köp din biljett här.