”Det finns mer att berätta om Woody”

Vi träffade Josh Cooley, mannen bakom ”Toy Story 4”, för att prata om kvinnliga skurkar, Tom Hanks åldrande röst och Keanu Reeves-imitationer.

Det har gått nästan ett decennium sen den tredje filmen om Woody, Buzz och de övriga leksakerna i ”Toy Story”-serien. I den nya, fjärde filmen måste Woody övertyga en ny leksak vid namn Forky, som är gjord av skräp, om sitt syfte och samtidigt föra honom tillbaka till flickan Bonnie när han försvinner under en roadtrip.

Tom Hanks, Tim Allen, Annie Potts, Tony Hale, Keegan-Michael Key, Jordan Peele, Christina Hendricks, Keanu Reeves, och Madeleine McGraw lånar ut sina röster. Inga dåliga skådespelarnamn som ställer upp men i en uppföljartrött värld tycks vid första anblicken en fjärde Toy Story sakna en verkligt fängslande anledning att ens existera. Vad finns det mer att säga?

En hel del, visar det sig när Filmstaden träffar den ovanligt sympatiske och påtagligt tacksamme ”Toy Story 4”-regissören Josh Cooley i London. Som också levererar en av de bättre Keanu Reeves-imitationerna vi hört.

”Sabba inte” måste vara det sämsta tänkbara utgångsläget för en skapande person. Hur hanterar man ett sådant upplägg?

– Jag sa till folk att jag jobbade med ”Toy Story 4” och reaktionen var antingen: ”Åh, fantastiskt, jag älskar Toy Story!” eller ”Ah…varför?”. Det här var första filmen jag gjorde där folk uttryckte en skepsis. Härligt, ännu en kulle jag måste bestiga, liksom. Men det som gör mig upprymd nu är att folk ser filmen och att den besvarar frågan. Jag glad att folk går in i bion med en skeptisk inställning. Filmen talar för sig själv.

Slutet av tredje filmen är verkligen bedårande. Vad gjorde att du kände att det ändå var läge för en fjärde runda?

– Andrew Stanton, vår manusförfattare och producent, sa till mig att ”slutet av tredje filmen handlar om Andys sista tid med Woody, men det finns mer att berätta om Woody.” Formuleringen gav mig en sorts aha-upplevelse. Allt är annorlunda, och vi känner den här rollfiguren så bra, hur skulle det vara i det här nya rummet? Det kan inte vara likadant som det var med Andy. Det räckte för mig.

– Dessutom såg vi en möjlighet att föra tillbaka Bo Peep på ett sätt som verkligen påverkar Woodys liv. Jag tänkte på när jag dejtade min fru och hur hon förändrade mitt liv radikalt. Och att om jag kan få in den aspekten i filmen så vore det stort.

Ja, Toy Story-världen har alltid varit grabbtung. Men med just Bo, nu i byxor, och Gabby Gabby med flera är den könsmässiga kursförändringen tydlig. Var det en ambition från början?

– Vi har inte haft en kvinnlig skurk förr, det kändes nytt och intressant med Gabby Gabby. Vi gör henne till antikaffärens Gudfader. Och att låta Bo komma tillbaka var filmens upprinnelse från allra första början, vi till och med kallade filmen ”Peep” som vårt interna kodnamn. Vi såg om scenerna med henne från de två första filmerna. Bara sex minuter sammanlagt, men när hon väl är med är hon verkligen den smartaste dockan i rummet. Vi noterade det och ville nu placera henne i förgrunden. Vi säger att hon har givits bort och nu har levt en borttappad leksaks liv. Hon är en överlevare, vilket är i linje med vad vi sett tidigare. Vi gjorde henne gatusmart. Jag älskade tanken på att föra samman Woody med henne. Och hon är redan fem steg före, i varje vändning. Det gjorde relationen så mycket roligare, och inte stereotyp.

– Min dotter är dessutom 10 år nu och älskar Wonder Woman, har affischer på Wonder Woman överallt på väggarna. Men det är allt. Och jag var i hennes rum en dag och städade och insåg att hon hade tre Wonder Woman-affisher och två på Rey från Star ”Wars”. Vad mer finns det?

Ripley i ”Alien”!

– Ja! Haha, jag håller med dig. Kanske är hon lite ung än för Ripley, men om några år absolut. Men det var de enda jag kunde komma på. Så det var mitt mål, jag vill att den här rollfiguren ska vara så cool och stark att min dotter ska vilja ha Bo Peep på väggen.

Apropå idoler! Hur fick ni med Keanu Reeves på skutan? Var det svårt?

– Jag gillar att göra ”blind auditions”, så när vi har en rollfigur som Duke Kaboom har jag bara en bild av karaktären i huvudet. Vi ville ha en kanadensisk skådespelare för Kanadas bästa stuntman. Våra rollbesättare kommer sen med ljudinspelningar med olika skådespelare. Jag vill inte se ansikten, vill inte se namn, och när de kom till klippet med Keanu visste jag inte att det var hans röst. Men både jag och producenterna sa ”Whoa, whoa, spela det där igen!”. När vi till slut insåg att det var Keanu Reeves började vi alla att skratta. Eftersom det inte finns en chans att han tackar ja, det är ju löjligt. Men det skadar ju inte att fråga.

Och vad sa han?

– Han bad han om att få träffa oss först. Vi käkade lunch och jag gav honom en pitch av filmen. Sen började han fråga om rollfiguren, fantastiska frågor som jag inte var redo för (Josh med Keanu-röst reds amn.): ”Vad tror du han är rädd för?”. Och jag tänkte: ”wow, han närmar sig verkligen rollfiguren på djupet.”.

– Keanu fortsatte: ”Han är en actionfigur, eller hur?”, varpå han mitt i lunchrummen gick in i rollfiguren så till den grad att han ställde sig på bordet och började fäkta med armarna: ”Jag är Duke Kaboom!” Jag såg honom förvandlas till Duke Kaboom i den stunden och tänkte ”herregud, jag hoppas att han tackar ja.”.

Berättelserna ligger nära varandra tidsmässigt, men i verkligheten har 25 år passerat sen den första. Hur hanterade ni åldrandet av Tom Hanks röst, att han faktiskt låter äldre?

– Det fina med Tom är att han varken röker eller dricker, Han tar hand om sin röst, gudskelov. Jag tycker att han låter skitbra. Man vet inte hur de här människorna låter nu jämfört med var de har varit förrän man faktiskt hör rösterna sida vid sida. Och jag blev förbluffad, vi spelade upp repliker från första inspelningssessionen med Annie Potts mot repliker från den första ”Toy Story”-filmen. Det lät som samma dag. Som om allt var inspelat i ett svep.