”Det finaste som finns är att få se andras drömmar gå i uppfyllelse”

När Emma Örtlund var tonåring lämnade hon nästan inte hemmet. Hon hade drabbats av epilepsianfall, och dessutom mobbades hon i skolan. Men hon drömde om att bli modell, och med hjälp av Glada Hudik-teatern lyckades hon ta sig från hemmet i Gislaved hela vägen till catwalken på New York Fashion Week.

Resan som skulle ta Emma Örtlund till en catwalk i modeveckans New York, började på ett lite ovanligt sätt:

– En kompis var med i ”M-Magasin” och jag blev lite avundsjuk.

Emma har nämligen drömt om att vara modell sen hon var liten, och gillade att titta se ”Top Model” på tv. Hennes favoritmodell är Cindy Crawford som, precis som Emma själv, en mouche precis över munnen.

Men kunde kompisen kunde väl hon. Emma skrev ett brev till Pär Johansson, grundare av Glada Hudik-teatern, där hon berättade om sina drömmar att bli modell och att hon ville ha chansen att gå på en catwalk.

– Jag hade hellre sett att hon velat bli byggnadsingenjör, förskolelärare eller något, säger Pär. Att vara modell är ju ett genetiskt lotteri… Men sen tänkte jag att vi är olika av en anledning. Varför ska du inte kunna bli fotomodell bara för att du har en funktionsnedsättning?

Emma fick sitt första epileptiska anfall när hon var 15 år. Hon satt och åt i soffan när hon började känna sig yr och ”långt borta.” Hon slog huvudet i golvet när hon föll, hennes pappa kunde se hur hon skakade. Han tog maten ur hennes mun och gjorde mun-mot-mun-metoden.

Emma vaknade när ambulansen kom. Hon minns inte själva anfallet – hon säger att hon ”bara försvann långt bort” – men hon hade blod på tröjan efter att ha bitit sig i kinden och i tungan.

Epilepsin gjorde henne rädd att gå ut, gav henne svår ångest och tvångssyndrom. Hon kunde inte gå in i affärer, hennes mamma fick handla medan Emma satt kvar i bilen. Tidigare hade Emma hållit på med musik, men hon slutade med det. Hon var också alltid intresserad av teater, hon läste det estetiska programmet med teaterinriktning, men det var inte anpassat för funktionshindrade.

Allt detta i kombination med mobbning i skolan gjorde att hon mest satt hemma.
Pär Johansson är grundare och ledare av Glada Hudik-teatern, en teatergrupp ”med utvecklingsstörda och normalstörda skådespelare” som känns igen från bland annat långfilmen ”Hur många lingon finns det i världen?”.

Pär kommer in lite försenad, han pekar på Emma och säger skämtsamt att det känns som om han sett henne för.

– Du har sett mig på tv bland annat, säger Emma världsvant.

Emma och de andras resa dokumenteras av produktionsbolaget Storyfire som tidigare producerat SVT-dokumentären ”Länge Leve Demokratin” och kommande dramaserien ”Limboland”. Emma blev alltså inte bara modell, hon blev filmstjärna också. Efter att ha varit med i Nyhetsmorgon har hon dessutom redan blivit igenkänd på stan, trots att filmen ”Catwalk - Från Glada Hudik till New York” inte kommer ut än på flera månader.

Emma ger ett självsäkert intryck, hon pratar livligt om både ”Catwalk - Från Glada Hudik till New York” och sitt liv där epilepsin mest blir en parantes, men när Pär och Emma först träffades pratade hon nästan enbart om epilepsin.

– Skit i den där jädra epilepsin, sa jag till henne, berättar Pär. Du kan inte sluta leva! Det är viktigt att folk inte bara ska minns sjukdomen, utan ser vilken fin människa du är.

Emma upplever att arbetet med catwalken har gett henne bättre självförtroende, och Emmas syster håller med.

– Emma har blivit mycket tryggare i sig själv. Projektet har gjort henne mer säker, och gjort att hon vågar testa nya saker.

Han stod nu framför utmaningen att få Emmas dröm att bli verklighet.

– Vi samlade ihop ett kompetent team som alla hade samma mål, det krävdes verkligen teamwork för att få det här att fungera. Bara att få arbetstillstånd i USA var en lång process. Men det var värt det i slutet. Det finaste som finns är att se andras drömmar gå i uppfyllelse.

En viktig beståndsdel i en catwalk är förstås kläderna, och för dem står couture-designern Frida Jonsvens. Men ”Catwalk - Från Glada Hudik till New York” har inte bara en traditionell catwalk – där modeller iförda modeutstyrslar går längs ett långsmalt podium framför publik – utan tar även in mörkare element. ”Catwalk - Från Glada Hudik till New York” ser tillbaka på Sveriges mörka historia, på rasbiologi, och en tid där personer med funktionsnedsättning gömdes undan och omyndighetsförklarandes – något som fortfarande sker runt om i världen idag.

– Det är inte en gråtfest, men det är rått, säger Pär.

Filmen är inte en lösning på historiska problem, men Pär hoppas på att den öppna folks ögon.

– Ju fler folk som syns i offentliga rum, desto mer förändring sker. Jag tror att vi står inför ett står inför ett trendskifte. Vår film kan kanske inte förändra världen, men den kan så ett frö.

På frågan om vad det är som inspirerar honom säger han:
– Jag inspireras av sammanhanget, att det känns meningsfullt. Gemenskap händer inte i teorin, man måste mötas för att förändring ska ske.

Emma arbetar på kafé hemma i Gislaved, och trivs bra där - men det är roligare att modella, säger hon. Mer glamouröst.

– Jag brinner verkligen för detta. Får man en sån här chans får man inte sumpa den – det sker en gång i livet. Jag vill behålla det här jobbet, vill behålla den här drömmen.

– Vill inte sumpa chansen! Ta den, och fortsätta att ta andra chanser!
Majoriteten av de andra modellerna på New York Fashion Week är klippta och skurna ur samma form. Både Pär och Emma vill se större variation bland dem, inte bara personer som är väldigt långa och väldigt smala.

– Filmen är inte lösningen, men det är en del av lösningen, säger Pär. ”Catwalk - Från Glada Hudik till New York” handlar om frigörelse: från mobbare, från normer, och fördomar. Jag tror att det kommer bli många fler catwalks runt om i Sverige.

– Och världen! flikar Emma in.

Emma ser fram emot att visa alla sin stora paljettklänning och sin dans. Hon bubblar nästan över av entusiasm:
– Hela den här upplevelsen känns fortfarande otrolig, osannolik, sagolik och som det bästa som hänt.

Filmen ”Catwalk - Från Glada Hudik till New York” har biopremiär 31 januari. Den kommer att ha 2 premiärvisningar – en i Stockholm och en i Pär Johanssons Hudiksvall.