Color Out of Space-regissören: ”Nicolas Cage kanaliserar all sin galenskap in i denna prestation”

Den färgsprakande mardrömmen ”Color Out of Space” med Nicolas Cage i huvudrollen går nu på bio. Filmstaden träffade regissören Richard Stanley och skådespelerskan Joely Richardson för att prata om H.P. Lovecraft galna värld och fenomenet Cage.

Amerikanske författaren H.P. Lovecraft har varit en av de mest tongivande inom science fiction- och skräckgenren. Trots det är filmatiseringar av hans verk sällsynta, men det hoppas kultregissören Richard Stanley ändra på.

Det behövs en galning för att adaptera så pass galna berättelser, och Stanley verkar ha rätt kunskap och passion för att hantera det mörka materialet. Bioaktuella ”Color Out of Space” - om en familj som möter ett utomjordiskt hot - är tänkt att bli den första av tre Lovecraft-filmer.

Vi träffade regissören Richard Stanley och skådespelerskan Joely Richardson, som gör rollen som Nicolas Cages fru, inför världspremiären på Torontos filmfestival i höstas.

Du måste vara expert på H.P. Lovecraft. Vad är det som fängslar dig med honom, och med den här historien?

Richard Stanley: ”Color Out of Space” var Lovecrafts favorithistoria. Den representerar hans bästa verk och många fans håller den kär. Det här är antagligen den mest trogna Lovecraft-adaptionen som gjorts. Även om den har uppdaterats till nutid så träffar den alla toner i historien och tar med alla teman.

– Lovecraft kan beskrivas som en amerikansk Kafka. Han skapar ett universum där hans karaktärer styrs av ett onådigt kosmos vars regler vi inte alltid kan förstå. Lovecrafts karaktärer överlever aldrig, deras enda alternativ är vanligtvis att dö eller bli galna. De misslyckas alltid med att rädda världen eller bekämpa hotet, det är dödsdömt från början.

Joely, hur var det för dig som skådespelare att kliva in i Lovecrafts värld?

Joely Richardson: Jag trodde jag kände till H.P. Lovecraft, och hans olycksbådande världar. Men när jag läste manuset tänkte jag ”herregud, jag fattar ingenting. Vad är det här?” Jag blev förstummad. Men tanken på att spela mot Nic Cage lockade mig.

– Samtidigt tycker jag att Richards film visar kärleken mellan människor och den känns hoppfull. Men egentligen säger Lovecraft att vi står komplett maktlösa mot externa krafter. Det ser vi även i vår värld idag, vare sig det handlar om den globala uppvärmningen eller hot om kärnvapenkrig. Vi står maktlösa.

Miljöerna, där filmen spelades in, hittade ni visst i Portugal?

JR: Ja, vi filmade i bergen i ett avlägset och kusligt hus. När Nic och jag kom in för första gången tänkte vi ”herregud”… mögel överallt.

RS: Det finns faktiskt en scen i filmen där ni pratar om den unkna lukten från källaren. Och det var helt improviserat. Men huset var superläskigt. Miljön har en helt egen personlighet vilket jag gillar. Huset gillade att ha oss där. Det tolererade oss. Att filma allt i en enda miljö ger huset en speciell karaktär. Det är viktigt i en film som denna. Som Overlook Hotel i ”The Shining” eller Amityville-huset. Huset är en av våra stjärnor.

Berätta hur det är att jobba med Nicolas Cage. Det är väl första gången för er båda?

RS: Ja, det var första gången jag jobbade med honom på en inspelning. Och jag måste säga att han egenhändigt återgav mig hoppet om Hollywood. Han kunde kanalisera all sin galenskap in i denna prestation. Han bidrog med något nytt varje dag. Han kom alltid i tid, och gav så mycket energi från första tagningen. Allt gick så smidigt med hans kreativa energi.

JR: Folk har sina förutfattade meningar om Richard och Nic. Man kan tycka att Nic är galen eller så, men folk förstår inte att han är riktigt trevlig och alltid förberedd. Innan vi började spela in sa Richard att ”Nic gillar att improvisera”. Jag var glad att han berättade det, för jag gillar också att arbeta så. Det kan vara kul, man vet aldrig vad som kommer att hända. I en scen fick han för sig att stå på huvudet. Det stod inte med i manus, men sån är han.

RS: Den scenen kom tyvärr inte med i filmen. Vi tjafsade mycket, producenterna och jag. Av någon anledning var de rädda för Nics prestation. Det kunde jag inte förstå. Man anlitar ju Nic för att han är Nic. Det finns ingen poäng att anlita Nic och försöka tona ner honom. I slutändan var jag tvungen att välja mina strider och prioritera vilka scener jag verkligen ville behålla. Det innebar tyvärr att offra andra scener, som där han står på huvudet.

”Color Out of Space” går på bio nu.