Christopher Nolan: En konservativ blockbuster-regissör

När hela Hollywoods etablissemang går åt ett håll går Christopher Nolan åt det motsatta. I en era där biorepertoaren domineras av filmer drivna av digitala specialeffekter sticker den brittiska regissören ut med sitt konservativa arbetssätt.

Filmrullen är på utdöende. Sedan digitaliseringen av filmbranschen startade i början av 2000-talet har efterfrågan på de numera klassiska filmrullarna störtdykt. Av de större tillverkarna är bara Kodak kvar sedan Fujifilm förra året slängt in handduken. Tillsammans med Quentin Tarantino och JJ Abrams har Nolan engagerat sig i frågan för att rädda och bevara analog film. Något han ofta får försvara.
– Jag får alltid försvara varför jag väljer att spela in mina filmer analogt på remsa. Men jag hör aldrig att någon behöver förklara varför de vill spela in sin film digitalt, säger Christopher Nolan.

Men det är inte bara filmremsan som Christopher Nolan vill rädda. Han är även en stor förespråkare av ”klassiska metoder”. Hans uppfattning är att om man minskar användandet av CGI och istället låter praktiska effekter ta mer plats kommer det att ge publiken en större filmupplevelse. Enligt Nolan ska rekvisita bestå av fysiska ting som en ska kunna ta på och känna lukten av. Inte ettor och nollor.

Inför inspelningen av Dunkirk studerade Nolan gamla 70 mm-filmer som Lawrence av Arabien för att förstå vilka kameravinklar som fångar stora folkmassor bäst och hur man maximerar det analoga formatet. Under inspelningen av filmen användes riktiga skepp och riktiga flygplan. Nolan lät renovera gamla krigsfartyg för att skapa en så autentisk känsla som möjligt. Soldaterna som trillar överbord och kämpar för sitt liv i vattnet gör inte det i en bassäng framför en ”green screen”, de gör det i Engelska kanalens iskalla vatten.

Att återskapa denna avgörande händelse har varit ett hjärteprojekt för regissören under en längre tid. De praktiska effekterna och det analoga formatet har varit viktiga för att kunna skildra ångesten och paniken på den stranden.
– Berättelsen finns i det brittiska folkets DNA. Idén om att ta den här paradoxala situationen till stora duken har legat mig varmt om hjärtat en lång tid, säger regissören.

Olle Östlund, Redaktör Digitala Medier