Casablanca 80 år! Nu kommer klassikern tillbaka på bio

Med två Hollywoodikoner, en tidlös kärlekshistoria i centrum och några av filmhistoriens mest kända repliker är "Casablanca" från 1942 en odödlig klassiker.

"Of all the gin joints, in all the towns, in all the world, she walks into mine..."

Den cyniske barägaren Rick visar ingen större entusiasm när hans gamla kärlek Ilsa dyker upp på nytt i hans liv. Men Rick och Ilsa får snart tillfälle att åter minnas varför de föll för varann. Året är 1941, platsen är Casablanca, och det är också titeln på en av de främsta kärlekshistorierna från Hollywoods guldålder.

Filmhistoriens bästa triangeldrama?

Andra världskriget pågår för fullt i Europa. Staden Casablanca vid Marockos kust har fyllts av strandsatta flyktingar som alla försöker ta sig med flyg till USA. Bara ett fåtal lyckas. Rick's Café blir platsen där resten samlas om kvällarna för att supa, spela och lyssna på Sams vackra pianomusik.

Här möter vi ägaren Rick Blaine. En nedbruten man. En gång i tiden en idealist, som numera föredrar ett isolerat liv med en cigg i ena handen och en drink i den andra. Rick håller känslor på avstånd och tänker bara på sitt eget bästa. Det är iallafall vad han påstår, om någon nu skulle tycka sig se en god medmänniska där innanför skalet.

Men när en kärlek från förr kliver in genom dörren riskerar fasaden att rämna.

Ilsa gör entré. En vacker och intelligent kvinna som hade en romans med Rick i Paris något år tidigare, innan tyskarna invaderade. De planerade att fly tillsammans, men Ilsa dök aldrig upp på tågstationen. Rick fick bara ett brev som ursäkt. Inte konstigt att han tappat tron på kärleken och blivit bitter. Kan hon få hans hjärta att tina igen? Borde hon det?

Att hon är där med sin man, frihetskämpen Victor Laszlo, gör knappast saken bättre. Ett klassiskt triangeldrama tar sin början ....

Bråk och bekymmer bakom kulisserna

Spelade av Humphrey Bogart och Ingrid Bergman blev Rick och Ilsa ett av de mest legendariska filmparen som någonsin kysst varann på bioduken. Idag ser vi ett möte mellan två Hollywood-legender, men det var först tack vare "Casablanca" som de blev megastjärnor.

Bogart hade mest spelat gangsters och ljusskygga typer under 1930-talet, mer eller mindre typecastad, när han fick chansen att för första gången prova en romantisk roll. Bergman hade rest till USA bara ett par år tidigare och var fortfarande ny i Hollywood.

En ökänd historia säger att den där sprakande kemin som syns på vita duken fanns ingenstans att finna när kamerorna stängs av. Bogart ville knappt umgås med Bergman, och föredrog att spela schack eller supa i sin ensamhet. Det ryktas om ilskeutbrott från hans sida - Bogart ansåg att dialogen var "löjlig" och bråkade gärna och ofta med filmens regissör.

Ingen av dem kunde ana vilket speciellt projekt som de var en del av. Vid den tiden pumpade Hollywoods stora studios ut filmer på löpande band. "Casablanca" ansågs vara en i mängden. Lägg också till en kaotisk produktion.

Stora problem med filmens manus gjorde att det fick skrivas om varje dag. Både Bogart, Bergman och motspelaren Paul Henreid (i rollen som Victor Laszlo) tyckte att filmen var en slöseri med tid. De övervägde att hoppa av, men hindrades av sina kontrakt.

"Fram till sista dagen visste vi inte hur filmen skulle sluta"

Nej, ingen trodde att det skulle bli en sådan minnesvärd film. Allra minst Ingrid Bergman, som slet sitt hår över otydliga instruktioner. I en gammal tv-intervju kan vi se den svenska stjärnan blicka tillbaka på sin ikoniska roll, många år senare:

– Det är otroligt hur bra filmen håller. Otroliga skådespelare ner till minsta biroll. Så jag förstår att den har blivit en riktigt stor klassiker.

– Det är lustigt för när vi spelade in den hade vi absolut ingen tro på filmen. Eftersom manuset var så dåligt. Vi visste inte vart det hela var på väg. Jag visste aldrig vilken man jag egentligen skulle älska. De sa till mig: ”Du kan väl göra kärleksscenerna lite vaga, utan så mycket allvar, för vi vet inte vem du får i slutet.”

Det berömda slutet i "Casablanca" var alltså bara en lycklig slump - Bergman berättar att producenterna ville spela in två olika versioner.

– Men när vi spelade in det första slutet var de nöjda. Så ända fram till sista dagen visste de inte hur den skulle sluta. Men trots allt krångel, alla bråk och omskrivningar kom den här vackra filmen ut till slut.

En klassiker mot alla odds

Ironiskt nog hyllas just manuset till "Casablanca" som ett av de bästa som någonsin har skrivits. Manusförfattarna Julius J. Epstein, Philip G. Epstein och Howard Koch Oscarsbelönades. "Casablanca" fick även Oscar för Bästa film och Bästa regi. Än idag studeras det flitigt på filmkurser och hyllas av filmskapare som något vackert och unikt.

Vad gör då "Casablanca" så speciell? Det är en historia om moral och medmänsklighet. Om hjältar och om uppoffring. Om att kämpa för det goda när onda krafter tar över. Tidlösa teman som gör filmen lika relevant nu som då.

Skrapa lite på ytan och du hittar också en berättelse som speglar USA:s ställningstagande under andra världskriget - sköta sitt eller ge sig in i striden? Rick, den cyniske amerikanen, representerar på sätt och vis sitt hemland.

Och trots att den yttre världens grymma verklighet gör sig påmind, med kriget som bakgrund, så är det en förvånansvärt lättillgänglig film, fylld av humor, rappa repliker, action, spänning, och romantik förstås. En popcornfilm med politiska teman.

För att inte glömma alla välkända citat. Har en annan film någonsin haft så många minnesvärda repliker? "We'll always have Paris" och "Here's looking at you kid" är ett par som härstammar härifrån. Den sistnämnda ska ha varit Bogarts egna bidrag.

Filmen som får Spielberg att gråta

Lika uppskattad är filmen för sin visuella stil. Regissören Michael Chavez följde dåtidens noir-trend med en lek med ljus och skarpa skuggor. Lägg märke till hur huvudpersonerna Rick och Ilsa ofta visas med halva ansiktet i skugga, som för att spegla deras tvivel när de står inför ett vägskäl och omöjliga val. I jämförelse visas frihetskämpen Viktor Laszlo utan skuggor, som en man som otvivelaktigt är en inspiration. En strimma ljus i denna mörka tid.

Steven Spielberg är en av många filmskapare som nämner "Casablanca" som en av sina favoriter. I en Youtube-video öser han beröm över filmskaparna och det tekniska hantverket:

– Michael Curtiz förtjänar mycket credd för filmen. Se hur hans kamera rör sig sömlöst mellan skådespelarna som också rör sig, det är som en koreograferad dans. Han var en mästare på det, berättar Spielberg.

Hyllas bör också kompositören Max Steiner. Spielberg anser att musiken till "Casablanca" är bland den bästa filmmusik som någonsin har skrivits.

– Som allt annat i filmen är musiken skamlöst teatralisk. Det går rakt in i hjärtat och tårarna börjar flöda, säger Spielberg.

Älskad 80-åring tillbaka på bio

Även 80 år efter premiären har "Casablanca" sina fans. Spielberg är långt ifrån ensam. Här snackar vi ett globalt fenomen större än "Twilight" och "Titanic". Det är nämligen filmen som visats flest gånger på bio och tv världen över.

Snart kan vi addera ännu fler visningar: Filmstaden firar jubileet för en av världens bästa filmer med klassikerbio över hela landet. Den 27 och 29 mars kan du återuppleva Bogarts och Bergmans episka romans på nytt.

Lite extra trivia som uppvärmning: "Casablanca" bygger på pjäsen "Everybody Comes to Rick's", som aldrig blev producerad. Den såldes dock för en rekordsumma till Warner Bros. Pjäsens författare Murray Burnett hade aldrig ens satt sin fot i Casablanca. Inte heller fick stjärnorna resa dit: alltihop är inspelat i studio i Los Angeles.

En äkta detalj däremot är att många av statisterna och skådespelarna i själva verket var flyktingar från andra världskriget, som pågick för fullt under tiden för inspelningen. Vetskapen gör filmupplevelsen om möjligt ännu starkare.

Och den ikoniska slutrepliken? Som mycket annat i den här filmen blev det en lycklig slump. Den lades på i efterhand då filmskaparna tyckte att det saknades en slutknorr:

"Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship."