"Berättelser ur ett kvinnligt perspektiv är ovanliga"

25 januari går svenska feel good-dramat ”Britt-Marie var här” upp på bio. Filmen är baserad på en roman av Fredrik Backman, som också ligger bakom ”En man som heter Ove” - en historia som efter den filmatiserats gjorde stor succé på biografer världen runt och blev tvåfaldigt Oscarsnominerad 2017.

När det blev dags för Backmans historia om Britt-Marie att bli film var det med ingen mindre än legendariska skådespelaren Pernilla August i titelrollen och Tuva Novotny i regissörsstolen. Tuva Novotny har gedigen erfarenhet av filmbranschen och har arbetat internationellt under lång tid. ”Britt-Marie var här” är hennes svenska långfilmsdebut.

Vi träffade henne en regnig inspelningsdag förra sommaren för att prata om skillnader mellan europeiska och amerikanska filminspelningar, varför regissörsuppdraget kändes som ett stort ”varsågod” och varför Britt-Marie ska ses på bio.

Har du alltid velat jobba med film?

– Jag är uppvuxen med teater och film, så jag har aldrig uttryckligen tänkt att "jag vill jobba med film" utan det har skett naturligt. Jag ville jobba med historieberättande och det har jag gjort, i film, teater och tv.

Du har regisserat mycket i Norge och har medverkat i filmer och tv-serier i en rad länder, berätta mer om det.

– Jag kommer alltid att ha Europa som bas och jobbar utifrån var de bra historierna finns. De existerar ju oberoende av nationella gränser, och i fallet med "Britt-Marie var här" råkade projektet äga rum i Sverige. Om man jämför med exempelvis amerikanska superhjältefilmer finns det givetvis ett intressant historieberättande också där, men jag trivs väldigt bra i den europeiska filmtraditionen. Jag upplever att vi tar oss mer tid för process, manusarbete och att man har möjlighet att få jobba i full kapacitet här, medan pengarna styr mer i USA. Med det sagt är mötet mellan den storlek och ekonomi som finns i USA och den europeiska filmtraditionen också väldigt spännande, där mötet kan generera intressanta filmer.

Hon nämner att filmen "Annihilation", regisserad av Alex Garland med Tuva i en av huvudrollerna, spelades in i England då regissören ville tillämpa det europeiska arbetssättet. Hon säger att vi i Europa också upplevs vara närmare hantverket, mycket på grund av att produktionstiden inte är lika lång som i USA.

Vi börjar prata om karaktären Britt-Marie och hur det tillhör ovanligheterna att se historier ur en äldre kvinnas perspektiv. Tuva berättar att hon precis hade avslutat sin första långfilm, ett lite smalare och mer politiskt projekt i Norge när ”Britt-Marie” dök upp.

– Jag tyckte att det lät vansinnigt intressant att få regissera en historia om en kvinna över sextio, för det är så sällan man får se det, eller se kvinnliga perspektiv överlag. Och detta inom ett ramverk som har kommersiell potential, med uppbackning av filmbolaget och av tidens anda - där historier som denna får uppmärksamhet för tillfället. Så regissörsuppdraget var bara ett stort ”varsågod” och jag kände mig verkligen uppmuntrad att ta mig an projektet.

Bland branschkollegor som inspirerar nämner hon Kathryn Bigelow, Spike Jonze och Terence Malick. Men Tuva säger att även Josef Fares, Øystein Karlsen och Tobias Lindholm har varit inspirerande regissörer att både jobba med och hämta inspiration från.

– Och just nu älskar jag allt Jill Soloway gör.

Tuva Novotny om 15 år. Regissör eller skådespelare?

– Både och tror jag, jag trivs bra med växelbruket.

Vilken är den främsta anledningen till att se ”Britt-Marie var här” på bio?

– Vi gör en film för bio – den bör förstås ses på bioduken! På ett tematiskt plan ska man se filmen för att den talar till alla - i alla åldrar - som någonsin tvekat inför att kasta sig ut i livet. Britt-Marie inspirerar!