Basic Instinct – iskall thriller åter på bioduken

Med en manipulativ blondin, en plågad mordutredare och en ishacka som sitt främsta vapen blev ”Basic Instinct” en av 1992 års största filmsnackisar. På tisdag den 4 oktober visas den återigen på Filmstadens biodukar.

När ”Basic Instinct” släpptes på bio i mars 1992 såg Sharon Stone, Michael Douglas och Paul Verhoeven en av sina karriärers absoluta höjdpunkter. Den barnförbjudna thrillern blev en kassasuccé och drog in över 352 miljoner dollar över hela världen. Det gjorde den till en av årets mest inkomstbringande, men också ett populärkulturellt fenomen utan dess like.

Bakom succén döljer sig en dunkel historia som nästan är lika spännande som själva filmen. Häng med nedan när vi går till botten med historien bakom ”Basic Instinct”.

Jakten på en iskall mördare

"Jag minns en tid då världen började bli allt mer konservativ. Filmerna blev allt mer konservativa. Jag ville göra något vågat och rått", berättar skådespelaren Michael Douglas i en intervju.

Sporrad av framgångarna för svartsjukethrillern "Farlig förbindelse" (1987) började han leta efter mer i samma genre. Michael Douglas hittade "Basic Instinct", skriven av Joe Eszterhas.

Filmen följer mordutredaren Nick Curran (Douglas), som utreder det brutala mordet på en avdankad rockstjärna - utfört med hjälp av en ishacka. Misstankarna faller på den mystiska och stenrika författaren Catherine Trammell (Sharon Stone), som haft en relation med mordoffret. Nick beger sig hem till Catherine som tar sin älskares dödsbud med ro.

Spänningen och den sexuella dramatiken är hög och blir bara värre när Catherine suggestivt tar fram en ishacka som hon hänsynslöst går loss med på ett isblock.

Det visar sig snart att Catherine lägligt nog skrivit en bok om ett identiskt mord på en rockstjärna, och hon plockas in på förhör. Där utspelar sig en av filmhistoriens mest ikoniska scener. Inte nog med att Catherine lindar de manliga poliserna runt sitt lillfinger, i ett ögonblick då kameran sakta glider ner byter den förföriska författaren från att korsa sitt högerben till att korsa sitt vänsterben. Det är tydligt att hon inte bär något alls under den korta klänningen.

Under utredningen blir Nick alltmer involverad med Catherine och dras in i hennes manipulativa nät av lögner och sexuella äventyr. Nick vill gärna tro att Catherine är oskyldig. Men allt fler lik har en tendens att dyka upp i hennes närhet...

Manuset – från början kallat "Love Hurts" – blev riktigt eftertraktat bland Hollywoods studios. Till slut såldes det för en rekordsumma på 3 miljoner dollar och föll ner i "Robocop"- och "Total Recall"-regissören Paul Verhoevens knä.

"Det var omoraliskt, aggressivt, sexigt… alla saker jag gillade! Jag tyckte det var ett fantastiskt manus. Och alla ville ha det", säger Verhoeven.

Den erotiska thrillerns uppgång och fall

”Basic Instinct” är utan tvekan en erotisk thriller när de är som bäst. Erotiska thrillers är mörka berättelser om sexuella intriger som ofta innehåller en ödesdiger romans och någon form av kriminalitet eller dubbelspel. Brian De Palmas "I nattens mörker" (1980) och Lawrence Kasdans "Het puls" (1981) startade en trend som höll i sig i femton år.

Denna genre parade ihop publikens odödliga intresse för mord och mysterier med något som närmast liknar mjukporr. Den tabubelagda lockelsen till nakna kroppar och sex på film blev plötsligt rumsren, till och med creddig, tack vare kända stjärnor. Att etablerade filmskapare stod bakom filmerna gav dem tyngd och en seriös stämpel.

Vissa menar att populariteten för den erotiska thrillern under 1980- och början av 1990-talet speglade samhällets rädsla för hiv. Det låter inte helt långsökt: filmerna visade hur het passion går hand i hand med ångest, skuldkänslor och ond, bråd död. Genren fick oavsett ett uppsving som sammanföll med aids-epidemin.

Kanske dog lite av spänningen i takt med att porren blev lättillgänglig via internet och betal-tv-kanaler i mitten av 90-talet. Ironiskt nog var det en annan film av Verhoeven och Eszterhas - 1995 års stora flopp "Showgirls" - som anses ha satt spiken i kistan för genren.

Andra karaktärsdrag för en erotisk thriller är att den, mycket likt sin föregångare film-noir, innehåller en ”femme fatale”, en mystisk och förförisk kvinna. Hon ska vara skurkaktig, gärna mordisk, och manipulera män till sin fördel.

Motsatsen till den kvinnliga karaktären är ”the fall guy”, en man med ett vanligt yrke som lätt låter sig luras. Nick Curran i "Basic Instinct" kan anses utgöra typexemplet. Han har tidigare varit under utredning för att ha skjutit ihjäl två personer i tjänst och kämpar mot ett alkohol- och drogberoende. Något som Catherine Trammell gärna uppmuntrar honom till att hänge sig åt.

Så skapade Sharon Stone en ikonisk skurk

Sharon Stones djävulskt karismatiska blondin har beskrivits som en filmhistoriens bästa skurkar. Inte bara är Catherine Trammell en perfekt och vacker femme fatale, kritiker har också jämfört henne med minnesvärda psykopater som Hannibal Lecter.

Det är en briljant roll som blev starten på en storartad karriär. Stone kunde snart tvätta bort sexsymbol-stämpeln och fick visa sin bredd i såväl action- som dramafilmer, med en Oscarsnominering (Scorseses "Casino" 1995) i bagaget. Men det var nära att hon inte ens fick jobbet. I sina memoarer beskriver hon hur hennes manager fick stjäla manuset åt henne, och ringa och tjata på regissören i månader för att få till en provspelning.

En bromskloss var Michael Douglas själv. Han ansåg att Stone var för okänd för att bli hans motspelare. Men efter att ett dussintal kvinnliga skådespelare tackat nej på grund av filmens sexuella natur landade till slut rollen hos Stone.

Douglas hade rätt i en sak, Stone var ovan - och det gjorde henne så pass nervös i början att filmskaparna nästan fick ångra sitt beslut.

"Jag kände att jag förstod karaktären väl", berättar Sharon Stone i en intervju. "Men när vi började filma blev det nästan överväldigande för mig: en stor studiofilm med så stora stjärnor. Och karaktären var så olik mig. Det gjorde mig sjuk, jag kunde svimma, för rent fysiskt kunde jag inte hantera alla de saker hon gör."

Stone har kallat ”Basic Instinct” för en av sina mest krävande roller eftersom det gällde att gå djupt in i sin egen mörka sida. Rollen plågade skådespelaren och fick henne att drabbas av mardrömmar. Det var i denna mörka värld som hon plötsligt fann den iskalla Catherine.

"Hon behövde hitta Djävulen inom sig själv. När hon väl släppte loss sin inre demon - wow! Där var hon", minns Paul Verhoeven.

På många sätt var Stones roll före sin tid: hon var en kvinna som var rik, smart, öppen med sin sexualitet och som får som hon vill. Roller som tidigare sågs som typiskt manliga. Filmen, de kvinnliga rollfigurerna och hur kvinnor beskrevs i filmen blev inte heller utan kritik.

Kontroverserna kring Basic Instinct

Den kända förhörsscenen skapade också huvudvärk för stjärnan. I sina memoarer hävdar Stone att regissören hade bett henne att ta av sig sina underkläder. Paul Verhoeven menade att han kunde se en hint av det vita tyget i kameran när hon korsar sina ben. Han försäkrade henne att allt publiken skulle se var en skugga. När Stone sedan såg scenen vid en förhandsvisning ska hon ha örfilat Verhoeven.

"På den tiden insåg vi inte att folk med videospelare skulle pausa just där... Jag kände med Sharon, men det blev en väldigt effektiv scen", förklarar Verhoeven i en intervju.

Regissören vägrade att klippa i filmen, och Sharon Stone gav med sig till slut. Idag verkar hon ha kommit över den värsta chocken:

"Jag insåg att där fanns en halv bildruta där man kunde ana könshår. Man såg inget, men tanken om att man börjar se något var så stark hos publiken. För inget sånt har visats i en storfilm. Catherine är så öppen, jag satt och bredde ut mig, och allt det lurar fantasin", sade stjärnan i en dokumentär häromåret.

”Basic Instinct” var även inblandad i en kontrovers med hbtq-rörelsen. Filmen spelades in i San Francisco, en stad känd för sitt stora gayliv. Flera lokala organisationer blev upprörda över skildringen av Catherine och hennes lesbiska älskare, Roxy, där båda framställs som kalla mördare som tyglas av den heterosexuella mannen Nick. En kampanj startades för att skriva om filmmanuset, och man försökte även spoila filmen genom att ange vem mördaren var.

Verhoeven och båda hans stjärnor ansåg däremot att filmen var banbrytande med en stark, bisexuell och sexpositiv kvinna i huvudrollen.

”Basic Instinct” fick ett blandat mottagande bland kritiker där vissa menade att filmens enda attribut var en vålds- och sexorgie utan slut. Andra mer välvilliga recensioner kallade den för en guilty pleasure-film och en feministisk välgärning.

Med 30 år i backspegeln kan den iallafall sägas ha blivit en riktig klassiker.

Med ett sylvasst foto, effektiv klippning, stämningshöjande musik och knivskarpa prestationer från de två huvudrollerna är ”Basic Instinct” en thriller som drar in en och vägrar släppa taget. Från den där brutala inledningen fram till den ack så viktiga sista bildrutan sitter man på helspänn - även om man redan vet hur det ska sluta. Missa inte när den går upp på bioduken igen den 4 oktober. Köp biljetter här.