Att gestalta en ikon – Bob Marley: One Love

På alla hjärtans dag har äntligen filmen om Bob Marley biopremiär. Vi träffade huvudrollsinnehavaren Kingsley Ben-Adir och regissören Reinaldo Marcus Green för att prata autenticitet, delade kulturupplevelser och gitarrspelande.

När Bob Marleys liv skildras på bioduken kastas vi rakt in en tumultartad del av 1970-talet. Det är valår på Jamaica och en period med ökade politiska kontroverser följer. Efter att ha blivit utsatt för ett mordförsök börjar reggaestjärnan gå på högvarv i sitt skapande, vilket resulterar i en av 1900-talets mest betydelsefulla skivor – ”Exodus”.
Bob Marley förvandlas från att ”bara vara musiker” till att bli revolutionär.

Att autentiskt gestalta en jamaicansk ikon

När det i januari 2022 stod klart att Kingsley Ben-Adir (”Barbie, ”One night in Miami”) skulle spela Bob Marley, möttes nyheten av en hel del förargelse på Jamaica. Många jamaicaner uttryckte sin frustration över att landets stolthet skulle gestaltas av en britt och Ben-Adir säger att han var högst medveten om hur mycket som stod på spel, innan han ens skrev på kontraktet.

–Jag har vuxit upp med jamaicaner som jag kallar familj och det finns verkligen fog för [ilskan]. Representationen av Jamaica och Karibien har varit katastrofal i Hollywood, så autenticitet var det första vi pratade om.

Han fortsätter:

– Att vara trogen sättet som Bob [Marley] talade på var viktigast av allt för mig, för Marley-familjen och för studion – oavsett om människor utanför Jamaica förstår varje ord eller inte. Det kändes riktigt bra att vara överens om det och jag gillade tanken av en film på ett främmande språk, utan undertexter. Jag talar inte portugisiska men jag skulle kunna se ”Guds stad” utan undertexter och fortfarande ha en upplevelse.

Gitarr, sång och utebliven dubb

Utöver att bemästra språket, så kallad jamaicansk patois, behövde Ben-Adir även lära sig gitarr och sång på sex månader. Han vände sig faktiskt till YouTube för att få ordning på gitarrspelet och hade en sånglärare vid sin sida från den sjätte inspelningsveckan och framåt.

–Det var aldrig meningen att jag skulle spela eller sjunga i filmen, planen var alltid att Bobs röst skulle användas. Under scenerna när jag spelar akustisk gitarr skulle Ziggy eller Stephen (Bobs söner, reds. anm.) göra en mix och dubba över det, men av någon anledning bestämde sig Ziggy för att inte göra det […] för scenerna i sovrummet och i vardagsrummet när de skapar ”Exodus”, vilket förvånade mig.

– Men tack och lov hade jag en sånglärare från början, skrattar Kingsley Ben-Adir.

Att uppleva kultur tillsammans

Regissören Reinaldo Marcus Green, senast aktuell med ”King Richard”, hade gått igenom tusentals provspelningar i jakten på sin Bob Marley, när han till slut nåddes av Kingsley Ben-Adirs self-tape och blåstes av stolen.

– Det var något så unikt och kameleontlikt med honom, jag drogs in. Det finns en gåtfullhet med Bob Marley, en mystik, och så kände jag när jag såg Kingsleys audition. Jag letade inte efter en musiker, när jag gjorde ”King Richard” letade jag inte heller efter en tennisspelare – jag sökte en fantastisk skådespelare, någon med stor sårbarhet och precision. […] Kingsley visade allt det.

Hur självklart var det för dig att förlägga berättelsen till just den här tiden i Bob Marleys liv?

– Det har skrivits över 500 böcker om Bob och jag är säker på att det finns en miljon sätt att berätta historien på, men det här var vårt sätt. […] Filmen känns förhoppningsvis som en VIP-biljett rakt in i hans liv eller som att befinna sig i rummet medan de skapade musik.

– Jag föddes samma år som Bob dog, så jag fick aldrig chansen att se honom live, men jag fick höra historier om människor som gjorde det och hur det förändrade deras liv för alltid. Och förhoppningsvis gör filmen det för någon unge där ute som kommer att upptäcka vem Bob Marley är.

Hoppas du att filmen ska lyfta fram vikten av att uppleva musik och filmer kollektivt?

– Självklart! Vem vill inte gå på en konsertfilm? Man vill uppleva musiken, ljudet, budskapet ihop med andra. När någon skrattar bredvid dig gör det bara skratten ännu bättre.
– Vi hade världspremiär för filmen på Jamaica och att kunna se det jamaicanska folket acceptera Kingsley som Bob och att se skämten landa eller nyanserna i språket gå fram, det var så viktigt! Folk skrattar och gråter på olika ställen, det är en gemensam upplevelse – det är vad musik och filmer är.

Bob Marleys arv

Inför inspelningen av filmen åkte Kingsley Ben-Adir till Jamaica och tillbringade tid med vänner som Bob växte upp med i Trenchtown, innan han blev känd. Han pratade också med flera av de överlevande bandmedlemmarna och människor som arbetade med Marley i olika skeden i hans liv.

Ben-Adir konstaterar med ett brett leende att alla har en historia om Bob Marley, men de återkommer alla till liknande saker:

– Hans arbetsmoral, hans beslutsamhet, hur tydlig han var med sitt uppdrag, hur hängiven han var musiken, hur han inspirerade människor omkring sig, hur han var från ghettot och att han var tuff. De kallade honom ”Skip” och ”The Gong”.
Ben-Adir tar en paus innan han avslutar:

– Men det fanns också en annan sida. Den här poeten, den här utpräglat milda själen som var snäll, sårbar, gullig och alla älskade honom. Ingen hade ett ont ord att säga om honom, förutom ett par meningsskiljaktigheter han hade med olika människor. Men alla sa hela tiden att han var en riktigt speciell person.

”Bob Marley: One Love” har biopremiär den 14 februari. Köp biljetter här.