American Made och åttiotalet

Klipp, clip art och hårresande frisyrer. Håller nostalgin för åttiotalet för en närgranskning? Var decenniet rentav en gyllene epok? Tom Cruise kan ge oss svaret.

Tom Cruise som våghalsig pilot är en idé som flyger igen med American Made - och det mytiska åttiotalet drabbar oss åter med full kraft. Tom var en av fixstjärnorna som åttiotalet frambringade, den mest livskraftiga av alla, som vuxit men inte åldrats under alla dessa år.

Vad är det som gör att just 1980-talet fortfarande talar till så många av oss? Somliga minns perioden med nedslagen blick och blossande kinder, särskilt inför minnet av illasittande kläder i grälla färger. Ändå finns det knappast någon annan epok som väcker sådan nostalgi och åtnjuter sådan kultstatus. Filmer som Karate Kid, Top Gun, Tillbaka till framtiden förefaller till och med ha fler fans idag än när det en gång begav sig. För dem som inte var med och för dem som har glömt denna förgyllda epok försöker vi se genom det rosa skimmer som omhuldar historiens största kulturchock.

Musik och bild. Ideal och yta. "Klassisk" design och trendiga stilbrott. Åttiotalet var på många sätt motsättningarnas tid och det är talande att perioden inleddes med en upptrappning av det kalla kriget, som direkt kom att leda till avspänning och rivna murar. Men också nya motsättningar när världen plötsligt stod ansikte mot ansikte med de gamla regimernas frihetslängtande massor efter järnridåns fall.

Det var ett uppror mot upproret, då barnen klädde sig som sina föräldrars föräldrar och vägrade göra revolt. Åttiotalet var både starten på en modern tid som blickade bakåt och förlängningen på punkens göra-själv-ideal, men där skinnjackan bytts mot kavaj och mohikaner och spikes kammats till en nostalgisk våg i den tuperade luggen. Det var en tid av hemmasnickrad design från den egna hemdatorn, egentillverkade smycken, samtidigt som idealet var ett professionellt förhållningssätt till allt. Business. Smarta klipp. Strömlinjeformat och modernt.

Musiken fick en central roll under denna tid. MTV gjorde musik till en kommersiell produkt, men alltid med en ironisk blinkning mot etablissemanget, publiken och sig själva. Hårdrockarna kom att få allt större axelvaddar, tajtare byxor och högresta frisyrer, samtidigt som hiphoparnas tunga guldkedjor hängde över kläder som skulle vara så nyköpta att prislappen som hängde kvar blev en del av ett modestatement. Framgångens ideal. Frågan är dock om inte synthesizern och synthrockarna gestaltar periodens musikstil mer än något annat. En sval, lätt blasé attityd med maskinerna som estetiskt ideal. Ändå så full av salvelse och storvulna känslor som ständigt ville få den överfulla bägaren att svämma över. Och precis som i allt annat stod epoken i slutet i stor kontrast till sin början, då avskalade, ofta närmast amatörsmässiga inspelningar övergick i barocka överproduktioner som gjorde allt för att hindra själva sångerna från att höras.

Det var på många sätt en overklig tid. Motljus och rökridåer blev en omistlig ingrediens i det estetiska uttrycket, liksom hitmusiken blev soundtrack för både hollywoodfilm och vardagsliv. En film som Top Gun hade allt som krävdes: Tom Cruise, Kelly McGillis, uniformer, patriotisk glöd och "Take My Breathe Away" med Berlin. I registolen för denna ikoniska åttiotalsfilm satt Tony Scott, som liksom sin bror Ridley, förfinat hantverket genom att göra reklamfilm.

Hela åttiotalet var som vore det en enda stor reklamfilm för framgång. Och när epoken klingade mot sitt slut och röken lagt sig, då såg plötsligt nästan allt ut att ha blivit väldigt gammalt. Utom Tom Cruise. Han ser yngre ut! Inte har hans framgång klingat av heller, tvärtom. Tom Cruise blev snart en kraft att räkna med i Hollywood, en garanti för publiksuccéer. På sätt och vis har han under en lång period varit allt det som åttiotalets lycksökare, i American Made representerad av Barry Seal, drömt om att vara, men aldrig blev.

American Made visas på biografer över hela landet. Filmen är regisserad av Doug Liman (The Bourne Identity) och förutom Tom Cruise ser vi bland andra Sara Wright och Domhnall Gleeson i de bärande rollerna.

Lars Wallin, Redaktör