All the Money in the World: Pengars egentliga värde

Ridley Scott har med All The Money In The World förenat biografi, familjedrama och thriller, genom skildrandet av kidnappningen av oljemagnaten Paul Gettys barnbarn J.P. Getty III i Italien på 70-talet. Och att 22 av filmens scener spelades in på nytt bara några veckor innan premiären – där Kevin Spacey ersattes av Christopher Plummer i rollen som Paul Getty, vilket resulterade i en oscarsnominering – är ett sant bevis på vad Hollywood faktiskt kan åstadkomma.

SF.se träffade mastodontregissören och huvudrollsinnehavarna Michelle Williams, Christopher Plummer och Mark Wahlberg i Los Angeles, för att diskutera filmens pengatema och tillkomst.

Vad betyder egentligen pengar? Den frågan ställs gång på gång i "All the Money in the World", som till det yttre återberättar historien om den verkliga kidnappningen av oljemagnaten Paul Gettys barnbarn John Paul Getty III i Italien på 70-talet, där Getty den äldre först vägrar betala lösensumman, och vad detta får för konsekvenser för den mytomspunna och notoriskt olycksdrabbade miljardärsfamiljen. Men på djupet är filmen en studie i vad en förmögenhet kan göra med en människan, vad pengar ofta symboliserar och kompenserar för, och hur stora ekonomiska resurser både kan bli ett nedbrytande kitt och ett sätt att lösa problem i en familj. Sällan läggs detta ämne under lupp så tydligt som här.

I rollerna ses bland andra Christopher Plummer – som har fått en oscarsnominering för sin rolltolkning av Paul Getty, Mark Wahlberg i rollen som dennes hantlangare Fletcher Chase, samt Michelle Williams i rollen som Gail Harris, mamman till den kidnappade Getty. Det faktum att Kevin Spacey – efter flera anklagelser mot honom om sexuella trakasserier i #metoo-kölvattnet – bara några veckor innan biopremiären ersattes av Christopher Plummer, är i högsta grad ett vittnesmål om den nivå av skicklighet och problemlösning som finns i Hollywoods toppskikt. I all fall om man heter Ridley Scott.

De nya scenerna spelades in med nio dagars varsel
När SF.se träffar regissören och de tre huvudskådespelarna i Beverly Hills, är omtagningarna av de 22 Paul Getty-scenerna med Christopher Plummer det första vi kommer in på. 80-årige Ridley Scott är på gott humör, och pratar uppriktigt och intensivt om det komplicerade läge som filmen försattes i, och hur han tog sig an problemet. Vilket inte tog lång tid att komma fram till.

– Mitt beslut att göra omtagningarna tog ungefär en timme. Jag kände "Åt skogen med att ge upp den här filmen. Jag tänker inte acceptera det". Så jag ringde runt till olika nyckelpersoner i mitt team och frågade hur realistiskt det var att spela in scenerna på nytt med nio dagars varsel. Och mitt teams skicklighet var helt avgörande. Filmbranschen är lite som att vara i sportvärlden, i ett fotbollslag. Man utvecklas och blir bättre, och till slut spelar man bara med de bästa spelarna.

Hur skulle du jämföra Kevin Spaceys version av Paul Getty, med Christopher Plummers?

– Helt olika. Kevin är mycket kyligare och hårdare i sin tolkning, medan Christopher tillför värme och hjärta till rollen. Och detta återspeglas på ett intressant sätt i hans motskådespelare, när de svarar honom.

Den 88-årige levande legenden Christopher Plummer är munter och pigg som en lärka när SF.se träffar honom, och han beskriver humoristiskt hur det första samtalet med Ridley Scott var inför deras samarbete.

– Vi talade bara i en halvtimme, och kom överens väl. Vilket vi var tvungna att göra. (skratt) Han var charmig, och drog bara väldigt kortfattat historien om hur filmen hade hamnat där den var, vilket jag förstås redan visste redan eftersom jag hade läst om det i tidningen. Men jag sa att jag inte kunde bärga mig inför att arbeta med Ridley, vilket jag inte hade gjort innan. Jag tycker verkligen om hans filmer och hans sätt att arbeta på. Och jag tycker om Ridley.

Så pass snabba ryck var det, att det mest centrala nästan glömdes bort:

– "Jag måste ju läsa rollen först" sa jag, varpå Ridley svarade "Ja, jo det är klart". Och när jag gjorde det insåg jag att rollen var mycket större än vad jag fått intryck av. Jag hade trott att det skulle vara en mindre biroll, och den visade sig vara enorm. Men jag sa ja ändå, och hade nog gjort det även om jag hatat rollen. (skratt)

"Ridley presenterade oss och sa sedan: tagning"
Att under nämnda villkor spela in scenerna på med Plummer, var något nytt för Mark Wahlberg.

– Vi hade inte särskilt mycket tid att lära känna varandra varandra. Och jag råkade på grund av vädret och min resrutt bli två timmar sen till den första dagen. Så när jag kom till inspelningsplatsen var det direkt till scenen, i min rollfigurs kläder. Christopher var redan fullt klädd, färdigsminkad, sittandes framför kameran, redo att spela in scenen. Ridley presenterade oss för varandra och sa "tagning" samtidigt.

Michelle Williams, som hade betydligt färre scener att spela in med Plummer, berömmer den till åren komne skådespelaren för hans insats – som tycks vara den första av sitt slag i filmhistorien; att en månad innan premiär lära sig massiva dialogpartier, och spela in 22 scener på nio dagar på olika platser i Europa. En strapats som vore krävande även för en 25-åring. Men Michelle Williams är inte förvånad att det hela roddes i land, även om hennes första reaktion var just det – ren förvåning.

– Jag kunde inte begripa att någon hade erbjudit sig att betala för att spela in alla scenerna på nytt. Det var en väldigt dyr idé. En annan regissör hade sagt ”Det är omöjligt”. Men det är var som driver Ridley, att genomföra det omöjliga.

"Pengar är en väg till självständighet, i synnerhet för en kvinna"
Michelle Williams karaktär Gail Harris försöker på olika sätt förtvivlat hantera att Paul Getty först inte vill betala lösensumman för hennes son. En gestaltning där Williams har hämtat inspiration från sin egen syn på pengar, som en hårt arbetande singelmamma.

– Jag ser inte på pengar som något som kan ge mig saker som jag vill ha, utan som ett verktyg för att erhålla frihet och möjligheter. I synnerhet som kvinna innebär det en väg till självständighet.

Men för Paul Getty innebar pengar en desperat kompensation för ett djupt självtvivel och en ändlös känslomässig tomhet. Christopher Plummer säger att Paul Gettys relation till sin förmögenhet får honom att tänka på Shakespeare-tragedin Kung Lear – som utforskar hur destruktivt girighet är.

– Men där Lear till slut inser varför han lämnats ensam där han är, tror jag att den verklige Paul Getty aldrig lärde sig det på riktigt. Och det är tragiskt. Men jag var ändå väldigt mån att spela en varmare version av honom. Jag ville inte bara spela honom som skurk, de hade inte publiken stått ut med. Jag tror att man alltid åtminstone måste hitta någon spillra av värme i sina karaktärer.

"All the Money in the World" visas på bio nu.