Alejandro Landes: ”Jag vill att Monos ska få publiken att ställa frågor”

Colombias Oscarsbidrag “Monos” är en kombination av “Flugornas herre” och “Battle Royale”. Ett inferno av barnsoldater, amerikanska krigsfångar och laddade vapen. Vi har träffat regissören Alejandro Landes inför filmens premiär.

Högst upp på en bergstopp befinner sig åtta barn. De bär på tungt laddade vapen och vaktar en amerikansk krigsfånge. Snart kommer lojaliteter att sättas på prov, vänskaper att förändras och deras “trygga” tillvaro försvinna. Vem kan lita på vem?

“Monos” är de allra bästa bitarna från “Flugornas herre” mästerligt blandat med “Battle Royale” i en alldeles ljuvlig, blodig kompott. Inför filmens premiär pratade vi med regissören och manusförfattaren Alejandro Landes, som tagit hem pris efter pris under höstens filmfestivaler, och nu siktar på Oscarsgalan.

Hur fick du inspiration till filmen?

–Det var på ett sätt min egen erfarenhet av krig. Min farfar var tvungen att hoppa av universitet och strida i Normandie under andra världskriget. Så när jag växte upp fick jag ofta höra om farfars upplevelser.

– Men för mig var det också ett sätt att skapa en modern film, där du inte vet om barnen i “Monos” kämpar för en högerextrem grupp eller vänsterradikala. Du vet heller inte om du befinner dig i det förflutna eller i framtiden, så att du inte ska kunna bedöma situationen genom en politisk eller ideologisk lins.

– Men på ett mindre abstrakt plan blev jag inspirerad när jag besökte justitieministeriet inför research till en annan film. Hela stället var fyllt av barn, i alla åldrar. Barnen hade varit barnsoldater i flera illegala colombianska arméer och skulle framföra en teaterföreställning som en del av deras rehabiliteringsprocess. Själva teaterföreställningen var väl ganska dålig, men just barnen i sig och deras berättelser blev en otrolig inspirationskälla.

Ordet "monos", vad betyder det egentligen?

– Monos kommer från det grekiska ordet ensam, singel och själva hjärtat i filmen är spänningen som finns mellan individen och gruppkonstellationen. Vi inleder filmen med en grupp, men avslutar den med en individ, alltså Monos. Men det finns även olika betydelser av Monos på spanska - det betyder till exempel ibland blond, man använder det för att beskriva någon som är söt, för att beskriva apor och så vidare. Monos betyder som sagt en rad olika saker men jag tog det från grunden till själva ordet, vilket är den grekiska betydelsen för ensam, singular, en.

Barnskådespelarna är fantastiska. Det är som att de har känt varandra i flera år, det finns en väldigt intressant dynamik mellan barnen.

– Ja, vi tvingade barnen att bo ihop väldigt länge innan vi började filma. I cirka fem veckor umgicks de konstant, sov ihop och åt ihop. Det var maximalt umgänge.

Så intressant! Hur är deras relation till filmen idag?

– “Monos” är faktiskt den mest sedda filmen i Colombia i år, den slog ut alla romantiska komedier och klyschiga julfilmer. Efter Colombias premiär har många av barnen följt med filmen, någon åkte till Sundance och någon åkte till Berlin. Men det främsta som “Monos” gav barnen är nog ett självförtroende, en känsla av att de kan göra något stort även om det är lite skrämmande.

“Monos” är också utvald till Colombias Oscarsbidrag, hur känns det? Har Oscarskampanjen startat?

– Filmen har ju vunnit mer än 25 olika filmfestivaler, men hela den grejen, alla priser, alla nomineringar... I slutändan vill jag bara att så många som möjligt ska se filmen, att nå en bredare publik. Men det är såklart kul att filmen har gått bra på bio i Storbritannien och i Nederländerna. Förhoppningsvis går det bra i Sverige nu också!

Vem vill du nå med ”Monos”?

– Nu kommer jag låta väldigt narcissistisk men jag ville göra en film som jag själv ville se, haha! Men det är väl tanken med allt filmskapande. Med det sagt så är det kul att en ung publik kan relatera till filmen eftersom de är i samma ålder som karaktärerna.

Vad vill du att folk ska känna när de ser “Monos”?

– Jag vill att de ska känna vad de än vill känna, men annars är det väl spänning. "Vad händer nu? Men vad ska hända sen?" Vi som människor vill så himla gärna kategorisera hela världen i gott och ont, bra och dåligt. Men livet är ju gråzoner och jag vill att folk ska känna att “Monos” är en gråzon.

– Jag vill att “Monos” ska få publiken att ställa frågor. ”Vem har rätt? Vem har fel? Vad hade jag gjort? Vem hade jag offrat?” Jag vill att filmen ska stanna kvar hos tittaren länge. Som en dröm man precis har vaknat ur.

"Monos" har biopremiär 22 november.