Albin och Frida är vårens kärlekspar på bio

På Alla hjärtans dag är det biopremiär för den förtrollande fina svenska kärlekssagan ”Eld & Lågor”. Vi träffade filmens två huvudroller, Frida Gustavsson och Albin Grenholm.

De spelar John och Ninni, som kommer från två konkurrerande nöjesfälts-familjer men inleder en förbjuden romans. För Filmstaden berättar Frida och Albin om varför de föll för sina rollfigurer, och vad den perfekta biodejten betyder för dem.

Det är en helt underbart visuell film. Så mycket filmmagi. Men hur var det när ni läste manus, vad såg ni där som lockade er?

Frida Gustavsson: Det mest magiska med filmen, iallafall för mig, det är berättelsen. Att allt är sant. När vi sen började prata om hur vi ska göra… Måns och Björns filmspråk är ju väldigt förhöjt, man visste ju ungefär hur det skulle bli. Men mycket av magin skapade vi i verkligheten med praktiska effekter.

Vad drog dig till filmen, Albin?

Albin Grenholm: En huvudroll i en svensk långfilm med några av de bästa skådisarna, det tackar man inte nej till. Jag tycker det är ett jättefint manus, som visar hur kärlek kan beskrivas på många olika sätt. Jag gillar kampen, och den där magin som man kan känna igen sig i, om man har varit kär. Vilket jag har varit många gånger (skratt).

Man brukar ju säga att kärlek börjar med bråk, och det syns i den här filmen. Ni har en härlig relation med en slags hatkärlek i början. Hur mycket kände ni till om den sanna historien som ”Eld & lågor” bygger på?

Frida: Jag visste ingenting, jag hade knappt hört talas om det. Jag kunde knappt tro det när jag läste manus. När det står ”Based on a true story” på film så är det inte alltid helt sant. Så jag frågade Måns och Björn om det här var på riktigt. Och det var det.

Albin: Jag visste inte heller nånting, så jag började googla. ”Va? F*n, vad häftigt.”

Frida, du har jobbat som modell tidigare. Vad fick över dig till skådespelaryrket?

Frida: Det har varit min hemliga dröm sen jag var liten. Jag höll på med teater när jag var liten, och sen tappade jag självförtroendet i det. Jag halkade som på ett bananskal in i modevärlden, och har väl haft målbilden att det är det här det ska resultera i. Men det är svårt, man vet inte riktigt var man ska börja. Jag sökte till scenskolan men kom inte in. Av en slump hamnade det här manuset hos mig, och jag fick provfilma. Men jag fattade nog inte förrän nu hur stort det är, att spela den här huvudrollen mot Sveriges främsta skådespelare i en sån storfilm. Det är nog ganska skönt, att jag inte fattade det innan, för då hade man nog varit ännu mer nervös.

Varför ville du bli skådespelare, Albin?

Albin: Det var i gymnasiet. Jag skulle bli snickare egentligen, men min lärare sa att jag borde söka till teaterutbildningen. Vilket var helt främmande för mig. Men det gjorde jag. Han trodde att jag skulle passa, för jag spelade väldigt mycket rollspel när jag var liten. Han såg att jag hade något, och det är jag väldigt tacksam för idag. Det är jätteroligt.

Ni jobbar som sagt med några av Sveriges största skådespelare. Det är en fantastisk rollista. Blir ni någonsin starstruck?

Frida: Helena (af Sandeberg), som spelar min mamma, sa till mig att alla har gjort sin första filmroll någon gång. För mig som total debutant är det betryggande när alla är så fantastiskt proffsiga, men också väldigt fina och välkomnande. Jag är väldigt glad för det.

Albin: De flesta människor är ju ändå väldigt ödmjuka och trevliga. Om man är starstruck från början, så försvinner det.

Har ni fått några tips och råd från de gamla veteranerna? Vad har ni lärt er under inspelningen?

Frida: Det är väldigt fint bara att se hur de arbetar. Att alla kan vara nervösa eller tappa text ibland. Jag gick in och såg dem som mina kollegor, istället för att tänka ”nu ska jag stå och skrika på Pernilla August”, för det tror jag blockerar en väldigt mycket om man börjar tänka på det. Framför allt var det väldigt kul att se hur generösa och ödmjuka alla var att jobba med.

Albin, du har jobbat med Måns och Björn tidigare på ”Midnattssol”, hur är de som regissörer?

Albin: De är jättehärliga. Bra på att sprida energi och peppa. De är bra på att beskriva sin vision och förmedla vad de vill.

Frida: Det är så skönt att de är två. Man har alltid någon som inte är mitt i branden, som man kan bolla med om lite mer långsiktiga saker, som vad som sker imorgon. De regisserar varannan dag. Och det var jättehärligt att jobba med dem.

Hur skulle ni beskriva era rollfigurer?

Albin: Jag spelar John Lindgren, som är son till ägaren av Nöjesfältet. Han är kanske lite busig, gillar att festa och ha roligt. Alkohol och ragga på tjejer. Sen är han också pappa till en liten dotter från ett tidigare förhållande. Han är full av visioner och driven på att göra Nöjesfältet till den bästa nöjesparken som finns.

Frida: Jag spelar Ninni Nilsson som är dotter till ägarna på Gröna Lund. Jag kallar henne för en skör/stark person. Hon har en dubbelhet i sig. Hon vågar lita på sina känslor och vågar göra saker som andra kanske inte skulle göra. Hon vågar satsa och tro på sig själv. Men samtidigt kämpar hon med en skörhet som är svår att hantera i en tid då man inte pratar om psykisk ohälsa, så som vi gör idag. Hon kämpar med att passa in, och att inte vara det ens föräldrar kanske önskade att man skulle vara. Hon har en fin känsla och fantasi, som var kul att gestalta.

Ni rör vid psykisk ohälsa, som sagt, vilket känns oväntat för en sån här film.

Frida: Men det tycker jag är fint, att det finns såna teman under ytan också. Det är viktigt att prata om.

Vad gillar ni själva för filmer när ni går på bio?

Frida: Jag älskar kostymdraman. Allting med historiska kläder, och gärna hästar, då får man mig på fall.

Har du sett ”The Favourite"?

Frida: Ja! En av de bättre kostymerna jag sett på år. Och mycket bra hästar! (skratt)

Albin: Om jag ska gå på bio, då vill jag ha en film som ger mig den här upplevelsen av att man är på bio. Mycket ljud och bild och effekter. Sen gillar jag väldigt mycket film, jag tittar kanske hellre på socialrealistiska draman. Men på bio blir det mer superhjältefilmer och sånt.

Har ni själva någon magisk bioupplevelse som ni minns?

Frida: Min starkaste bioupplevelse var när jag såg Gaspar Noés ”Enter the Void”. Det var som att jag förflyttades till en annan plats. Det låter kanske flummigt, men det var en så otroligt stark bioupplevelse. Jag kom tillbaka till verkligheten med en helt ny blick. Den var väldigt omtumlande.

Albin: Den är flummig alltså, jag mådde inget bra när jag hade sett den. Jag har många bra biominnen, svårt att välja ut någon. Jag var och såg ”Coco” häromåret och var själv i biografen, vilket var jättelyxigt. Jag kunde välja och vraka bland stolarna. Om man går dagtid på en vardag, då har man tur ibland. Det blir som att äga en biograf.

”Eld & Lågor” har premiär på Alla hjärtans dag. Vad har ni för tips för en lyckad biodejt?

Albin: Gör det till en hel bioupplevelse. Gå och käka, se en bio, och kanske ta en drink efteråt. Klä dig så att du trivs. Duscha innan (skratt).

Frida: Ladda upp med popcorn som ni kan dela på.

Vad hoppas ni att folk ska få med sig för känslor efter den här filmen?

Frida: Jag hoppas folk ska bli kära! Att man får den här positiva rushen som jag tycker den här filmen ger. Den är så förhöjd och fantastisk.

Albin: Att man ska må bra när man har sett den. Och bli glad inför våren.

”Eld & Lågor” har biopremiär på Alla hjärtans dag över hela landet.