2018 ett upplevelserikt år

Året som gick liknade på många sätt inte något tidigare år. Annars var allting precis som det brukar. Vi presenterar smörgåsbordet 2018.

När man ska summera bioåret så känns det märkvärdigt bekant, trots allt som ändrats. Vår biografkedja bytte namn, men våra biografer behöll sitt. Vi blev Filmstaden och behåller namnet som vi fick när Sveriges största filmstudio, ett svenskt Hollywood innan Hollywood ens fanns, byggdes just där Filmstadens huvudkontor står ännu idag. Vår förändring bestod alltså i att hålla traditionen obruten. Hänger ni med?

För svensk film var årets början en solskenshistoria med både succén ”Solsidan” och historien om nationalklenoden Ted Gärdestad. Med den efterlängtade och nästan sönderkramade ”Black Panther” sattes också tonen för ett diversifierat år, mer om detta senare.

Hundraårsjubilaren Ingmar Bergman uppmärksammades under hela 2018, förutom en retrospektiv med hans kändaste filmer uppmärksammades även Jane Magnussons ”Bergman, ett år ett liv”, om demonregissörens ”superår” 1957, hyllad i Cannes och belönad med European Film Award. Om Bergman är hyllad så är Astrid Lindgren älskad. I ”Unga Astrid” fick vi följa den tidiga utvecklingen av Sveriges mest älskade författarskap.

Så här i slutet av året är familjen i fokus på många sätt. När familjen samlas och får tid tillsammans går de gärna på bio … och ser andra familjer, som kanske är en aning skruvade jämfört med den egna. I ”Sune vs Sune” är den lite tokiga familjen Andersson tillbaka i en film som denna gång vänder sig till familjemedlemmar i alla åldrar, och som traditionen för säsongen bjuder får vi också ett stålbad genom den moderna familjens vedermödor lotsade av publikfavoriten David Hellenius i ”Lyckligare kan ingen vara”. Redan under hösten fick vi ta del av ett klassiskt familjedrama på Romeo och Julia-tema i ”Halvdan Viking”, där givmildheten kontrasterade mot kyrkans läror, så som nu flitigt diskuteras i juletider.

Skämt åsido, om ovanstående är en familjeskildring som är besläktad med något ur Astrid Lindgrens författarskap, så anar vi istället Ingmar Bergman i en mörkare tolkning av familjen som inte är som alla andra i ett flertal uppmärksammade filmer under året: Paprika Steens ”Den tiden på året”, Joel Edgertons ”Boy Erased” och Peter Grönlunds ”Goliat” bjuder på en resa gradvis bort från de varma familjedrömmar de flesta vill omfattas av. Att inte höra hemma i gemenskapen är också ett genomgående tema i filmer så olika som Guldpalmsvinnaren ”Shoplifters”, Ali Abbasis gränsöverskridande kärleksskräckis ”Gräns” efter John Ajvide Lindqvists berättelse och Peter Farellys verklighetsbaserade drama ”Green Book” där två män navigerar sig igenom ett samhälle fullt av både synliga och osynliga gränser för människor av olika hudfärg. Spike Lee gav oss den sanna men skruvade berättelsen om vad som händer när ett tänkt offer använder angriparnas metoder emot dem i ”BlackKklansman” och med ”Black Panther” klev en svart superhjälte fram ur skuggorna och dominerade såväl actionstoryn som biograferna där den visades. A propos stora starka hjältar: även en specialdesignad stridsrobot som ”Bumblebee” kan behöva lite mänsklig värme och förståelse för att inte braka ihop i en ömklig skrothög.

Om föregående år var ett genombrott för metoo-rörelsen visade 2018 att det ingalunda handlade om en övergående trend utan snarare ett trendbrott med stark livskraft. Kvinnliga superhjältar (”Avengers: Infinity War”, ”Ant-Man and the Wasp”), guerillakrigare (”Girls of the Sun”), emanciperade pionjärer (”Colette”) och gangsterdrottningar (”Widows”) i all ära, men frågan är om någon av dem kom mer tajmad än Björn Runges internationella debut ”The Wife”, som utspelar sig på regissörens hemmaplan och av en händelse kom precis rätt i tiden. Tanken var att filmen skulle få premiär samtidigt som utdelningen av Nobels litteraturpris och så blev det istället för. Titeln årets snackis tilldelar vi Anna Odells nya projekt ”X&Y” med konstnären själv och Mikael Persbrandt.

På den konstnärliga scenen har till slut mångfalden firat triumfer och den digitala utvecklingen har även fått effekt på filmutbudet på våra biografer. 2018 var året då filmer från Indien, Polen och Serbien drog stora publiker och till och med sålde ut salonger.

Världen i övrigt har inte alltid visat på en utveckling som alla önskat. Osäkerheten och det spända världsläget får oss att vilja fly eländet i biografmörkret och det kan man göra på flera sätt. I ”Overlord” och ”Operation Ragnarök” dämpas krigets fasor genom att filmerna tar klivet in i skräckfilmens hotbilder: skrämmande men tydligt distanserande. Ibland tas fantastiken till hjälp för att skildra kampen mellan gott och ont, som i ”Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott” och ”Mortal Engines”. Och ibland är det superhjältarna som gör världen tryggare (eller?) med sina ingripanden, som i ”Black Panther”, ””Avengers: Infinity War”, ”Ant-Man and the Wasp” och ”Aquaman”. Många av dessa filmer visar på att det inte alltid finns en knivskarp gräns mellan gott och ont, vilket öppnar för antihjältarna i ”Deadpool 2” och ”Venom”. Deadpool gjorde till och med en julrepris med ”Once Upon a Deadpool”, en varmare berättelse riktad direkt till barnen. Den blev förstås barnförbjuden.

Bättre i det avseendet lyckades ”Superhjältarna 2”, ”Spider-Man: Into the Spider-Verse” och inte minst vår superhjälte och super-influencer Bamse i ”Bamse och dunderklockan”.

När berättelsen nått sitt slut och eftertexterna rullar återstår sedan bara musiken. Fast alla vet ju att utan att musiken spelat hela tiden hade historien känts ganska mycket fattigare. Musiken blir också en flyktväg från ett fattigare liv bakom järnridån i Pawel Pawlikowskis prisade ”Cold War”, i Bradley Coopers ”A Star Is Born” lyfter sig en hårt arbetande musikarbetare – i Lady Gagas gestalt – ur den grå vardagen genom att börja tro på sig själv. Samma sak gäller för Farrokh Bulsara, mer känd som Freddy Mercury, som skapade sin egen kanon och lyfte sig och sina bandkompisar ur rännstenen upp till kungliga höjder, som vi kan se i ”Bohemian Rhapsody”. Och precis som Queen gjorde opera till en del av sin repertoar har man på Filmstaden kunnat se ett antal föreställningar från anrika Royal Opera House under året som gått, en satsning som självklart fortsätter under 2019.

Men precis som man kan använda musiken för att berätta en historia, kan en historia vara en förevändning för att få släppa loss och sjunga med i sångerna vi alla känner till som en del av vårt eget soundtrack. Med ”Mamma Mia: Here We Go Again” fick vi åter besöka den grekiska övärlden till tonerna av ABBAs odödliga hitlåtar, denna gång med tillbakablickar som knyter ihop en dotters och en mammas historia.

Det var året som gick. Länge leve det nya året! Under 2019 kommer vi både få stifta en hel del nya bekantskaper och återse gamla favoriter. För att snabbt nämna något av vad som väntar oss kan man nämna de svenska storproduktionerna ”Britt-Marie var här” – en berättelse från författaren till ”En man som heter Ove – och ”Eld & Lågor”, som berättar en kärlekshistoria mot en verklighetsbaserad bakgrund av två konkurrerande nöjesfält. Joel Kinnaman spelar huvudrollen i hollywoodproducerade ”Tre sekunder” efter Rosenlund och Hellströms kriminalroman.

Är man intresserad av filmer med verklighetsbakgrund kan vi rekommendera ”Vice”, berättelsen om Bush vicepresident Dick Cheney och hans inflytande i amerikansk politik eller det skakande dramat ”Beautiful Boy” om en pappas kamp för att rädda sin son från sig själv. Eller varför inte ett historiskt kostymdrama som ”Mary Queen of Scots” eller ”The Favourite”. Clint Eastwood är tillbaka med en typisk amerikansk berättelse om att vilja göra rätt efter ett liv av försakelse i "The Mule". Vi får en hel del prisbelönta filmer som kommer att skaka om sina åskådare, som ”Kapernaum” belönad med jurypriset i Cannes, Nicole Kidmans paradroll i ”Destroyer”, Golden Globe-nominerade ”Girl” och ”Moonlight”-regissören Barry Jenkins ”If Beale Street Could Talk”, för att nämna några.

Skulle du hellre se något mer storskaligt så kommer ”Alita: Battle Angel”, Robert Rodriguez förverkligande av mastodontfilmaren James Camerons gamla dröm att filmatisera Yukito Kishiros manga-klassiker. Ett antal efterlängtade superhjältefilmer kommer i form av "Captain Marvel”, ”Avengers: Endgame” och ”X-Men: Dark Phoenix” och med ”Shazam!” får vi ytterligare en superhjälte, om än lite mer taget med en klackspark och med inte så lite glimten i ögat.

Några gamla bekantskaper blir det också. I ”Glass” återser vi karaktärerna från M. Night Shyamalans ”Split” och ”Unbreakable”, med James McAvoy, Bruce Willis och Samuel L Jackson i sina något tveksamma hjälteroller. Vi får en ny vinkel på både ”Jurtjyrkogården” och ”Hellboy” och de som önskar något mer lekfullt kan se fram emot uppföljarna ”Legofilmen 2” ”Röjar-Ralf kraschar internet”, "Småkryp 2: Äventyr i Karibien”, ”Husdjurens hemliga liv 2” och ”Draktränaren 3”.

Flera gamla animerade godingar får dessutom en live-actionversion under året. Vad sägs om ”Aladdin”, ”Lejonkungen” och ”Dumbo”? Ingen rast, ingen ro med andra ord. 2019 blir ett fullspäckat år.

Gott slut och Gott Nytt År alla bioälskare!