2001: A Space Odyssey – en rymdklassiker som fortfarande förbryllar

Filmstadens nästa klassiker på bio är Stanley Kubricks rymdodyssé - en tidlös historia om ondsint AI och existentiella frågor.

Jag har sett ”2001: A Space Odyssey” tre gånger i mitt liv. Första gången blev jag mest förvirrad. Andra gången snarare uttråkad. Tredje gången, bara nyligen, satt jag som fascinerad. Det här är en film som inte direkt tilltalar alla, men den har en unik förmåga att växa och förändras varje gång du ser den. Och det om något är väl äkta filmkonst?

Tack och lov är det inte bara jag som känner mig förbryllad av Stanley Kubricks episka sci-fi-odyssé. Kritiker såväl som publik har analyserat och diskuterat filmens teman livligt ända sedan premiären för 55 år sedan.

För här finns det mycket att klura över. Det börjar med förhistoriska apor och slutar i en flummig framtidsdröm med en stjärnbaby i fokus - och däremellan får vi också en klockren rymdthriller med en AI som fått en knäpp.

En rymdodyssé i fyra akter

Handlingen i ”2001” utspelar sig i fyra akter. Håll ut genom de inledande 20 minuterna som spenderas bland grymtande schimpanser - det är först den andra akten som presenterar ett spännande framtidsupplägg. Forskare har gjort en mystisk, fascinerande och potentiellt farlig upptäckt på månen. Och i tredje akten är en rymdfärja med fem astronauter på väg mot planeten Jupiter för gåtans nästa del.

Även om man aldrig har sett ”2001” så lär man känna igen flera av de ikoniska scenerna. Inte minst interaktionen mellan astronauterna Dr. Dave Bowman (Keir Dullea) och Dr. Frank Poole (Gary Lockwood) och skeppets dator, HAL 9000 som med den vänliga rösten informerar att ingen HAL 9000-dator någonsin har begått ett misstag. Vad skulle möjligen kunna gå fel…? Snart misstänker dock de två männen att deras artificiella vän hittar på saker som kan äventyra hela uppdraget.

Det här är i grunden en väldigt enkel och lättillgänglig berättelse, som ramas in med komplexa reflektioner om livet och universum. Klipp bort den första och sista kvarten och vi har en renodlad, lågmäld sci-fi-rysare, men det är den där första och sista akten som gör detta till en riktigt oförglömlig resa.

Rymdens mysterier fascinerade under 1960-talet

Det var i mitten av 1960-talet som Kubrick blev besatt av tanken på en film om utomjordiskt liv. Kanske var det den pågående rymdkapplöpningen som väckte sådana funderingar inom honom. Hela USA undrade om man skulle hinna före ryssarna till månen - och den självklara följdfrågan var: vad skulle man hitta där?

Han tog hjälp av författaren Arthur C. Clarke för att omvandla dennes novell ”The Sentinel” till ett filmmanus. Kubrick och Clarke var inte alltid överens om riktningen på filmen, men Clarke fick iallafall chansen att skriva romanen ”2001: A Space Odyssey” som släpptes samtidigt. Där förklaras några av filmens mysterier lite mer ingående, för den som är nyfiken.

När man summerar Stanley Kubricks liv och karriär var han en av de mest spännande amerikanska filmskapare som någonsin levt. Kubrick gjorde episka filmer, han gjorde skrämmande filmer, han gjorde kontroversiella filmer - och inte sällan var de krävande. Han kräver publikens fulla uppmärksamhet, men belönar också dem som återser hans verk, för det finns alltid mer att upptäcka. Och allt detta plus lite till ryms i ”2001”, ett av flera mästerverk i Kubricks imponerande filmografi.

Kubrick banade vägen för modern science fiction-film

Han var inte minst en regissör som ville ligga i framkant för vad som var tekniskt möjligt. När Kubrick gav sig på science fiction-genren var det med övertygelsen att denna film skulle få skeptiker att ta sci-fi på allvar. Han konsulterade med fysiker och tog hjälp av de bästa konstnärerna för att skapa en verklighetstrogen skildring av rymden och rymdresor.

Man kan tycka att filmen består av många långa scener utan dialog, där det egentligen inte händer så värst mycket. Och det är rätt. Men det är minst lika fascinerande att bara få svepas med av det läckra fotot och följa vardagen på och utanför en rymdstation. Vare sig det är en penna som svävar i tyngdlöshet eller astronauter som småpratar över en futuristisk lunch, så finns här många detaljer att fästa blicken på medan klassisk musik smeker öronen.

Och så dessa otroliga rymdbilder! Speciellt med tanke på att vi är årtionden ifrån datoreffekter. Alla rymdscener skapades för hand med miniatyrmodeller och noga genomtänkt belysning. Kubrick var en perfektionist som inte nöjde sig förrän han fick de bästa bilderna.

Med facit i hand är det förstås spännande att se hur 60-talets filmskapare föreställde sig det avlägsna och spännande år 2001. Vilka tekniska framsteg skulle människan hitta på fram till millennieskiftet? Idag är AI ett hett samtalsämne, alla har en Siri i mobilen eller en Alexa hemma. Tanken är kittlande, vad skulle hända om teknologin börjar stjälpa istället för att hjälpa? Kubricks träffsäkra framtidsspaningar var långt före sin tid.

Rock Hudson: ”Vad fan har jag just sett?”

Det är inte svårt att se hur hans visioner har inspirerat en lång rad av fantastiska filmskapare, från George Lucas (”Star Wars”) och Ridley Scott (”Alien”) till James Cameron (”Terminator”) och Christopher Nolan (”Interstellar”). Spår av ”2001” fortsätter att dyka upp i sci-fi-genren än idag.

Men det är inte alltid som en klassiker blir unisont älskad och hyllad från dag ett. Och när ”2001” gick upp på bio år 1968 stod många där som ett frågetecken.

Under galapremiären sägs över 200 personer ha lämnat biosalongen. Skådespelaren Rock Hudson fräste: ”Kan någon förklara vad fan jag har sett?” Många kritiker kände detsamma, och den högt ansedda filmskribenten Pauline Kael kallade filmen för ”monumentalt fantasilös”. Andra menade att Kubrick var pretentiös eller rentav långtråkig.

Roger Ebert såg direkt att filmen var värd full pott, iallafall för den visuella upplevelsen. ”Här finns ingen karaktärsutveckling eller spänning… Men det är fascinerande med vilken fanatisk omsorg Kubrick har byggt sina maskiner och skapat sina specialeffekter”, skrev han för 55 år sedan. Med åren har många omvärderat filmen och nuförtiden har den sin självklara plats som en av filmhistoriens betydelsefulla klassiker.

Recensionerna var minst sagt blandade, och publikens intresse inte heller på topp - inledningsvis. ”2001” fick nämligen en något slö start på biograferna, tills man insåg att unga människor plötsligt hittade ett intresse för Kubricks storslagna sci-fi. Ryktet spred sig att en del psykedeliska inslag mot slutet blir extra kul att titta på - när man är hög. (Inget vi rekommenderar, okej?)

Vad handlar 2001 om - egentligen?

Om du aldrig har sett filmen innan så råder jag dig att hoppa över detta stycke. Du gör bäst i att uppleva den med egna ögon och utan påverkan från andra.

Om du har sett filmen och hoppas på svar… beklagar, det finns inget riktigt facit till mysteriet som är ”2001”. Någonstans där uppe i skyn sitter Kubrick och fnissar förnöjt åt alla som än idag försöker förstå filmen och det där mycket flummiga slutet.

Men några ledtrådar kan som sagt hittas i Clarkes roman, och i uppföljaren ”2010: The Year We Make Contact” (1984). Där får vi veta att det svarta monolitblocket, som dyker upp lite här och var, är ett utomjordiskt verktyg tänkt att påskynda civilisationers tekniska framsteg. Kanske har det skickats till vår del av galaxen för att ge oss lite hjälp på traven - som att göra apor till människor, och så småningom till rymdupptäckare.

Unversum är ju, likt livet självt, fullt av gåtor som vi inte alltid ska förstå. Och både Kubrick och Clarke var öppna för åskådarnas egna tolkningar. I en känd intervju med Playboy från 1968 sa regissören:

"Du kan spekulera allt du vill kring filmens filosofiska och allegoriska mening. Sådana spekulationer är ett bevis på att filmen har lyckats gripa sin publik. Men jag vill inte lägga ut en karta för ”2001” som varje tittare måste följa för att inte känna att de har missat poängen."

Författaren Arthur C. Clarke lär ha sagt kort efter premiären att ”om någon förstår filmen på första titten så har vi misslyckats”.

Jag önskar med andra ord lycka till, nu när ”2001: A Space Odyssey” återvänder på biograferna med nypremiär den 30 maj. Se den med öppet sinne och ni har en fantastisk resa framför er. Köp biljetter här.